Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vivallius och Gyllenstiernorna. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIVALL1US OCH GYLLENSTIEKNORNA 41
dock överlevde han tydligen sin bror Johan, Sigismunds
amiral, som avled i Danzig året efter Göran Posse, lämnande efter
sig tre unga söner, Johan, Sigismund och Kasimir, av vilka
den äldste var tjugu år vid faderns död. Målsmansskapet för
Sigismund övertogs av allt att döma av farbrodern Erik; liksom
denne bekände sig myndlingen till den katolska tron.
Ynglingarna Johans och Kasimirs uppfostran hade tidigt
omhändertagits av prinsessan Anna i Warschau, och hon vakade nitiskt
över att de stadfästes i sin protestantiska bekännelse, till
uppenbar harm för Erik Gyllenstierna, som förgäves sökte draga
alla sina brorsöner under sitt eget och sina biktfäders inflytande.
Det faller ett egendomligt skärpt ljus över historien om denna
tids svenska högadel, när man erinrar sig, att de två
papis-tiska ivrarna Gabriel Posse och Erik Gyllenstierna voro Axel
Oxenstiernas kusiner. På ömse sidor om en till synes
oöverstiglig skiljemur ägnade dessa nära fränder sin kraft och
begåvning åt ideal, som stodo varandra efter livet. Gabriel Posses
viktigaste insats torde vara hans verksamhet som Sigismunds
marinkommissarie i Danzig åren 1626—1629, då han
outtröttligt strävade att ingjuta verkligt allvar i planerna på ett stort
polskt-habsburgskt sjötåg mot det avfälliga Sverige. Man anar
ett drag av mörk och förbittrad lidelsefullhet hos mannen; aldrig
svek han i sin sak, ehuru hans närmaste sveko den; brodern
Knut, som var lutheran, återvann 1625 Gustaf Adolfs nåd och
steg sedan till höga värdigheter i Sverige. När fejden mellan
svenska och polska kronorna hösten 1629 avblåsts för några år,
hastade Gabriel Posse att värva ett regemente till kejsarens tjänst
i det väntade kriget mot Sverige. »Posses regemente» omtalas
också då och då under de följande åren, men själv anförde han
det knappast någonsin. Sjuk och förgrämd dvaldes han i
Danzig, där han 1631 eller senast 1632 avled. Anrep låter honom
felaktigt sluta som svensk landshövding.
Erik Gyllenstierna framskymtar mer sällan. Men de
situationer, där hans gestalt avtecknar sig, ställa honom värdigt
vid Posses sida. Ett av de tillfällen då hans namn nämnes,
äger samband med den på sin tid mycket omtalade Althannska
orden. Den österrikiska fältmarskalken greve Mikael Adolf von
Althann hade nämligen 1616 eller tidigare hembjudit konung
Sigismund sitt bistånd till återerövringen av hans arvrike. Ett
av redskapen skulle bli en riddarorden, »ordo christianae mi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
