Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Krigets ekonomiska huvudlärdom - Krigsskadeersättningens ekonomiska möjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 69
tion i stället för mellanhandel, eller vad det nu kan vara fråga om. Allt
kan ändå ej ett folk göra, ty den arbetskraft och det kapital, som
disponeras på ett håll, kan ej nyttjas på ett annat. Skulle åter så
vara, att uppgiften verkligen passar oss bättre än andra, som komma
i fråga, låt oss då helt lugnt taga hand om den, utan att klaga över
en konkurrens, som är nyttig vare sig den tillför oss varorna genom
andras förmedling på det förmånligaste sätiet eller stimulerar oss att
åstadkomma något ännu bättre än de andra förmå.
Men låt oss framför allt bevara den lärdomen av krigets ekonomi,
att varor äro den ekonomiska verksamhetens enda uppgift och mål.
Mycket få neutrala torde finnas, som ej hysa den
livligaste önskan, att exemplet från 1871 skulle
avskräcka i stället för att mana till efterföljd och
Wilsons program från hans neutrala tid följas i anda och sanning.
Men den som vill betrakta tillvaron som den är, måste räkna med
motsatsen som den avgjordt sannolikaste utvecklingen, och det är då
en viktig sak att söka förstå, vilka möjligheter en
krigsskadeersättning rent principiellt kan anses erbjuda.
Därvid kan man utan vidare avvisa tanken på en betalning i guld
eller över huvud i penningar. Detta beror kanske mindre på den
svårighet man därvid närmast tänker på, nämligen guldets
fullkomliga otillräcklighet för ändamålet, ty i verkligheten kunde samma
guldmängd om och om igen nyttjas för betalningen, så visst som guld
voch penningar i allmänhet) är cirkulationsmedel och sålunda ett
obegränsat antal gånger kan sörja för anskaflning av de varor och
tjänster det hela i verkligheten går ut på. Nej, skälet är den
oerhörda rubbning i penningvärde och prisnivå, som betalning i dylik
form skulle föra med sig och som man väl nu i alla fall fått nog
förnuft att undvika.
Vad man har att tänka på är därför, en betalning in natura, i
varor eller tjänster. Och det måste genast sägas, att så snart denna
väg följes, uppstår en obetingad nationalekonomisk vinst för
mottagaren och förlust för givaren, om än den senare nästan
oundgängligen blir större än den förra. Genom dessa varor och tjänster få
ententeländerna tillfälle att täcka behov, som eljest bleve obetäckta,
utan egen uppoffring kunna de reparera krigets skador eller skaffa
sig det ena och andra, som de eljest ej »häft råd» till. Detta
fundamentala faktum får ej lämnas ur sikte — naturligtvis under
förutsättning att motparten kan (och kan förmås att) betala. För att ta
ersättningens förhatligast tänkbara form först, tvångsarbete av tyskar
i Belgien och Nord-Frankrike, så är det väl utan vidare klart, att
återuppbyggande under dylik förutsättning kan försiggå utan att
hindra dessa länders arbetskraft från att tillgodose ländernas övriga
behov liksom om ingen krigsförstöring ägt rum. Och utan närmare
förklaring inses utan tvivel också, att sammanhanget bleve detsamma,
om man i stället för att på detta sätt ta tysk arbetskraft, toge
produkterna av denna arbetskraft: varorna.
[-Krigsskadeersättningens-]
{+Krigsskadeersätt-
ningens+} ekonomiska
möjlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
