Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Krigsskadeersättningens ekonomiska möjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 DAGENS FRÅGOR
Vad beror det då på, att man vanligen i diskussionen ej ser sakerna
pä detta sätt utan anser en fara för mottagningsländerna uppstå genoni
gratis tillhandahållen tysk arbetskraft och tyska varor? Det beror på
oron för »konkurrens». En sådan tankegång har visserligen ingen
hållbar grund att stå på, om man tänker tillräckligt långt fråm i tiden,
men för stunden har den ett visst mått av berättigande. I längden
är den s. k. konkurrensen ett rent tillskott till landets medel att
täcka sina behov, den befriar det, såsom nyss framhölls, från att
självt arbeta eller uppoffra råvaror på vad som gratis tillföres
utifrån; de produktionsgrenar som eljest skulle tillgodose behoven av
det senare slaget behöver landet ej ha besvär med. Men därav
framgår också lätt, varför saken för stunden kan vålla olägenhet och
framför allt kan tros göra det. Om människor, varor och
anläggningar redan existera, som äro avsedda att göra just detta, nu gratis
tillhandahållna, så bli de utan sysselsättning och kunna endast med
en viss svårighet och uppoffring överföras till en annan produktion
Detta hindrar som sagt ej, att i längden en vinst skulle uppstå för
landet i alla fall; men den omedelbara verkan bleve utan all fråga
hårresande jämmerrop över just den tyska konkurrens, som man trott
sig utrota genom kriget men som krigsskadeersättningen tyckes
återuppliva i ytterligt skärpt form. Att tyskarna intet skulle vinna
på saken, då de måste lämna varorna gratis och deras producenter
alltså underhållas av tyska staten, vore sannolikt en tankegång, som rätt
mycket skulle överskrida den stora mängdens fattningsgåva på det
ekonomiska området. Alldeles oavsett sakernas verkliga sammanhang,
kan det därför knappast vara tvivel om, att faran för en dylik
utveckling vore tillräcklig att avhålla från en skadeersättning av det
nu antydda slaget.
Då kan man emellertid något modifiera planen och tänka sig
skadeståndet i form av varor, som ej produceras inom ententeländerna
Den nyss angivna faran är då ur räkningen; och utan risk av
misstag torde man nog våga förutsäga, att det blir den väg man kommer
att gå, orn det hela ej kan undgås. Närmast ledes tanken därvid kanske
till de importvaror, som ententeländerna taga från utomeuropeiska
områden och som Tyskland nu skulle få tillföra dem gratis på
sin egen bekostnad. Det förefaller dock ej sannolikt, att man
kommer att gå den vägen, ty även det jämförelsevis oskolade
förståndet torde inse, att dessa varor av Tyskland måste betalas med
transmarin export, och att detta därför vore ett mycket effektivt
medel att bepeda den tyska avsättningen just det tillträde till dessa
under kriget slängda marknader som den behöver. Nej, mänskligt
att döma blir det huvudsakligen de tyska varor ententeländerna
behöva som komma att utgöra skadeståndet, vilket tydligen närmast
måste vara råvaror och bland dem efter all sannolikhet egentligen
kol, malm och kali. Visserligen skulle ej ens denna lösning kunna
försiggå utan pinsamma påkänningar tör populära ekonomiska
föreställningar av den vanliga typen Någon mänsklig möjlighet ’att
hindra ett land, som har en betalningsskyldighet på oräknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
