Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - Historiens paralleller - Fri samfärdsel eller våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 1*7
kongressens slutakt av ropet »kvick i jord»: kvävda och begravda
aspirationer och problem spöka i den skymning, som inleder den
heliga alliansen. Förgäves uppstämmer det »enade» Europa fridens
och moralens besvärjelseformer, bindande sig vid »rättvisans,
kärlekens och fredens föreskrifter, som längt ifrån att vara enbart gällande
för det enskilda livet fastmera böra direkt inverka på de styrandes
beslut och leda alla deras steg». Så talar den heliga alliansens
instiftelseakt. Blott svek och sken ville förvisso icke dessa ord innebära.
Men det inträffar stundom, att en generation av segrare icke förmår
lösa den uppgift, som är gemensam för både segrare och besegrade.
Folkhatet under kriget, som nästan förefaller ha
varit mest äkta och intensivt i Frankrike, hade
obestridligen sin stora uppgift i att hålla folken uppe under den oerhörda
påfrestningen, och även om det ej blev mer tilltalande därigenom, hade
det åtminstone ett ändamål. Men sedan freden kommit, står endast
dess hemskhet kvar, det är nu mycket värre än ändamålslöst, det
är ett hinder för varje varaktig nyordning, som kan motsvara ens
de mest elementära kraven på mänsklighet och förnuft.
Ändamåls-synpunkten borde m. a. o. föranleda en fullkomlig omkastning av
strävandena. Att vänta en förbättring genom människornas godhet
vore ganska meningslöst, men man skulle tycka, att något framsteg
borde kunna väntas av deras klokhet.
De tecken som skönjas härtill äro dock ännu sorgligt svaga. Man
antecknar med tacksamhet även de minsta symptom, och kan då
finna en svag ljusning rent av i ett sådant smådrag som att Times
låtit intervjua Tysk-Österrikes utrikesminister och åtskilligt mer tröst
i den nyårshälsning till tyska folket, som avlåtits av ett antal
allmänt aktade engelsmän.
Men tecknen i motsatt riktning äro ojämförligt flere och starkare.,
Att Frankrike fortfarande går i spetsen för folkhatet, kan svårligen
betvivlas och är fullt förklarligt men kan ej undgå att inge särskild
oro för framtiden, därför att det är Tysklands enda stormaktsgranne.
Behandlingen av de ockuperade tyska områdena, till vilka man enligt
all folkrätt måste räkna också Elsass-Lothringen, lämnar, enligt
oemotsagda upplysningar i tidningarna, intet övrigt att önska i fråga
orn förtryck och tyranni, såsom exempelvis förföljelsen mot
Strassburgs universitet, ett av Tysklands främsta, som även under
förutsättning av human behandling ej hade haft mycket att se fram emot.
Det är svårt att göra en rättvis jämförelse mellan vad som sker i
dessa områden och hur den tyska ockupationen farit fram i Belgien,
men det är möjligt, att det senare var ännu mycket värre. Emellertid
— och det är grundtanken i vad som här åsyftas — råder den
skillnaden, att framfarten i Belgien hade ett ändamål, om än aldrig
så fördömligt, medan misshandlingen av de tyska provinserna icke
kan motiveras med några som helst ändamålssynpunkter utan snarast
motverkar den franska politikens syfte och därför ej är annat än*
segrarens primitiva behov att hämnas.
Fri samfärdsel
eller våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
