Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 10. 3. 1919 - Bankväsendet i den nya polisstaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehav av aktier i en annan bank. Betänkandet åtföljes av en
mycket läsvärd utredning av kommitténs ledamot professor Cassel, av
vilken ingen kan få annat intryck än att bankernas tillväxt under de
senaste 15 åren snarast är svagare än den allmänna ekonomiska
utvecklingen och att koncentrationens gagn åtminstone hittills långt
överträffat dess skada. I full överensstämmelse härmed är också det
föredrag om bankkoncentrationen, som prof. Brisman höll på 1918
års bankmöte och som finns utgivet i bankföreningens skriftserie
(såsom n:r 21). Trots detta har prof. Cassel kunnat gå med på
kommitténs yrkande i denna del. Vad som lugnat honom synes ha
varit en passus i kommitténs motivering, ej i klämmen, att
sammanslagningen bör godkännas, om den ej medför mer olägenhet än nytta,
vilket förefaller som en väl svag grund att bygga på. Emellertid
har Kungl. Maj:t på ett yrkande från riksbanksfullmäktige, varom
det minsta möjliga bör sägas, utbytt denna formulering emot en,
däri bifall till sammanslagningen får till förutsättning, att
fördelarna för det allmänna »avgjort överväga» olägenheterna, vilket
betyder att icke blott lägga över bevisbördan på sammanslagningens
förespråkare utan även kräva dem på en bevisning, som blir ytterst
svår att förebringa. En rigel skjutes med andra ord enligt förslaget
ganska eftertryckligt för hela rörelsen. Den som känner något av
den moderna koncentrationens historia, särskilt i Amerika, där
lagstiftningen bl. a. riktat sig just mot bankföretagens geografiska
utbredning, har knappast några tvivel om att verkan av förslagets
antagande och tillämpning i denna anda skulle bli all slags förtäckta
eller hemliga förbindelser bankerna emellan, i form av gemensamma
styrelseledamöter, gemensamma aktieägare o. s. v. Då återstår för
lagstiftningen intet annat än att efter mönster av den sorgligt
parodiska amerikanska trustlagstiftningen förbjuda gemensamhet både i
styrelsepersonal och i aktieinnehav, för att efter varje nytt angrepp
nödgas konstatera, att villebrådet likväl undsluppit.
I ännu ett betänkande har bankkommittén nu också givit sig in
på emissionsverksamheten, särskilt bankernas dotter- och
»sido»-bolag, som Bankinspektionen sedan gammalt haft ett gott öga till. Det
förslag, som här framlagts, måste dock sägas innebära ett avgjort
framsteg från ett tidigare, av inspektionen knäsatt, i det att intet
försök göres att skilja emissionsföretagen från bankerna utan
tvärtom åtgärder påyrkas för att legalisera förhållandet. I utbyte
häremot skall emissionsföretagens verksamhet enligt planen regleras,
vilket förefaller välbetänkt i den mån saken gäller åtlydnad av klara,
objektiva normer ävensom påbud om upplysningar till allmänhetens
ledning, såsom i fråga om minimikapital, publicering av detaljer om
de verkställda emissionernas innebörd och vissa andra moment.
Över huvud taget kan man icke nog understryka behovet av
publicitet, av att allmänheten får i sin hand så vitt möjligt alla fakta,
som kunna sätta den i ständ att nyttja sitt förstånd, ty detta är til
syvende og sidst den enda garanti människan har emot att göra
dumheter. Men vid sidan av dessa i och för sig välbetänkta förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
