Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Det tyska författningsarbetet. Av Theodor Heuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA FÖRFATTNINGSARBETET 195
ur folkparlamentet — regeringen skall nämligen fortfarande föras
parlamentariskt. För att emellertid de särskilda staterna icke
skola försvinna som deltagare i rikets styrelse (folkets känsla
reagerar mot att de fullkomligt elimineras och nekar att erkänna
Berlin som enda medelpunkt), inskjutes mellan ministeriet och
riksdagen ett överhus, »staternas hus», ett slags senat, vald efter
de olika staternas storlek av delstaternas parlament, med
offentliga överläggningar och fri votering av dess medlemmar. På
samma sätt var också riksförfattningen 1849 planerad.
Preussen omfattar nu två tredjedelar av Tyskland, och inom
staternas hus kunde således i en kardinalfråga Preussen helt
enkelt diktera beslutet, vilket för till den konklusionen, att Preussen
hör sönderdelas i flere medelstora stater. Detta var fullkomligt
konsekvent under förutsättning att tanken på Tyskland
dominerade tanken på Preussen. Men härvid underskattades
psykologiska och historiska imponderabilia, för vilka också Preussens
socialistiska revolutionskabinett trädde i breschen, och därtill kom
Bajerns protest mot att de särskilda staterna skulle undanträngas
från den utövande makten.
Kurt Eisner, revolutionsministern i Munchen, har i dubbel måtto
spelat en ödesdiger roll för författningsproblemeiis lösning. Hur
oklanderlig han än varit som människa, voro verkningarna av
hans åtgärder under de par månader han, den lysande
berlmlitte-ratören, ville driva storpolitik, mycket ödesdigra. Det visade sig
icke bara i hans oerhörda villfarelse att söka vinna Clémenceaus
»välvilja» genom en ensidig och förhastad syndabekännelse från
Tysklands sida, utan också i hans inrepolitiska hållning, då han
ville göra Munchen till Tysklands aiidligt-politiska centrum. För
att vidga och befästa sin makt över arbetarerådet i Munchen,
smickrade han den bajerska partikularismen grövre och
enträgnare än nödigt. Och det lyckades honom att blåsa nytt liv i
»förbundsrådet» som »staternas utskott». Federalismen har i den
provisoriska författningen påtvungits riksledningen av de
särskilda staterna, och för att hela regeringssättet skall få fast mark
under fötterna har nationalförsamlingen i Weimar sagt jå och
amen därtill. Men det kommer att falla sig tämligen svårt för den
att trots dess »suveränitet» i framtiden taga tillbaka detta
med-givande. ^
För ögonblicket är emellertid allt detta ännu ovisst. Staternas
utskott (’eller »riksråd») tankes sammansatt så, att tör varje mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
