Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Det tyska författningsarbetet. Av Theodor Heuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 THEODOR HEUSS
lion innevånare i en stat skall väljas en representant. För
småstaterna skall detta utgöra en lockelse att sammansluta sig till
större korporationer. Ingen stat skall ha rätt att förfoga över mer
än en tredjedel av representationen; på så sätt hindras Preussen
genom ett våldförande av talförhållandena att ensam få majoritet;
lösningen är en eftergift för de sydtyska staternas anspråk.
I olikhet mot det förra förbundsrådet är det icke den nya
korporationen, som tar initiativet i lagstiftningsarbetet, detta har
övergått till det inför riksdagen ansvariga riksministeriet. Men
riksrådet har att genomgå och antaga lagförslagen; förkastas riksdagens
beslut, så äger rikspresidenten rätt att appellera till folkomröstning.
På så sätt har den nationella suveräniteten sagt sitt ord.
Maskineriet är mycket komplicerat, och i sak vinnes ingenting annat
med alla dessa instanser än en möjlighet att stärka de
partikularistiska tendenserna. Hela författningsarbetet är genomvävt av
striden med dessa tendenser.
Sammalunda i frågan om Preussen skall få en egen
statspresident vid sidan av ministerpresidenten. Blir så förhållandet,
komma två överhuvuden att vid sidan av varandra styra i Berlin, den
kejserlig-kungliga personalunionen är avskaffad, och fara uppstår,
att det preussiska statsöverhuvudet kommer att överflygla det
tyska, då det förra är utrustat med ett större lättillgängligt
förvaltningsmaskineri. Avstår man däremot från den preussiska
presidenten, så löper man risken att vid en ministerkris stå utan
styrande hand vid statsrodret just under en upprörd tid. Frågan
är också uppe om att för ett sådant fall utrusta kammarpresidenten
med statliga befogenheter — varigenom hans ställning helt och
hållet skulle förändras.
Om man således ännu är osäker på i vilken form rikets
karaktär av förbundsstat skall utkristallisera sig, om en enhetlig
riksarmé, riksjärnvägar o. s. v. skola komma till stånd, så får man å
andra sidan anse den viktiga frågan klar, hur den omedelbara
riksstyrelsen skall té sig. Systemet med »folkombud» påminner
om Schweiz’ kollegiala förbundsråd, men förslaget att i spetsen för
Tyskland sätta en månghövdad styrelse föll snart och med rätta.
Ty om ett så stort rike åter skall få verkligt liv, måste det finnas
enhetligt ansvar och initiativ. Också demokratien behöver
myndighet, och den kanske mer än ett system med nedärvda
rättigheter. Två slag av möjligheter förelågo: det franska systemet med
parlamentariska kabinett och republikens president vald av båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
