Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 10. 5. 1919 - Den tyska censuren under kriget - Bismarck och lord Salisbury 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 DAGENS FRÅGOR
förgiftning av folken, som blivit en ofrånkomlig följd av den nya
krigs-tekniken, har varit ett av krigets betänkligaste resultat; utan denna
opinionsapparat hade sannolikt icke, vad som nu visat sig vara den
grymmaste och skamligaste av världskrigets metoder, hungerblockaden,,
kunnat upprätthållas inför den känsla för moraliska värden, !som
otvivelaktigt är tillfinnandes hos de anglosaxiska folken, och utan den
hade det tyska folket icke med förbundna ögon kastat sig i vad det
ansåg som det sista men avgörande medlet till räddning, u-båtskrigets^
omänskligheter.
Nu kommer väl censuren att försvinna med den övriga
krigsutrustningen, men att opinionsapparaten skulle försvinna ur de internationella
mellanhavandena vare sig i krig eller fred, därom finnes tyvärr föga
förhoppning. Den blir en bestående frukt av det stora ragnarök.
Ministerialdirektör Otto Hammanns memoarer,
vilkas första del utkom förra året — se
»Hågkomster från 1890-talets tyska politik», Svensk Tidskrift 1918 s. 295—
298 — ha nyligen tillökats med en ny del (Zur Vorgeschichte des
Welt-krieges. Erinnerungen aus den Jahrén 1897—1906, Berlin 1919). Det
märkligaste bidrag, som däri lämnas till belysningen av en oss
närliggande men redan avslutad epoks storpolitik, faller dock utanför den i
titeln angivna tidsramen. Som bilaga till sin bok återger Hammann
nämligen ett brev från Bismarck till lord Salisbury den 22 november
1887, om vilket Hermann Oncken i en anmälan (i Weser-Zeitung)
betygat, att det utgör arbetets verkliga sensation.
Salisburys svar på Bismarcks förslag om närmare samverkan mellan
England och Tyskland återfinnes icke hos Hammann. Han endast
upplyser helt kort i sin framställning, att det var undvikande.
Anledningen till utelämnandet av svaret var i huvudsak av
trycknings-teknisk art, enligt vad Hammann senare meddelat. Väl hyste man i
förstone inom tyska utrikesministeriet betänkligheter mot
offentliggörandet av denna brevväxling. Dessa betänkligheter skingrades dock,
men dröjsmålet gjorde, att Hammanns bok, så gott som färdig att
lämna tryckpressen, som bihang kunde medtaga endast brevet från
Bismarck. Förlusten har gottgjorts av författaren, som i Deutsche
All-gemeine Zeitung den 16 februari publicerat dels den biljett, varmed
Bismarck beledsagade ett av sina intressantaste brev, och dels
Salisburys den 30 november 1887 daterade svarsskrivelse.
Ett huvudmotiv för Hammanns nya bok är betonandet av den
ställning mellan Ryssland å ena sidan och England å andra sidan, som sedan
mitten av 1880-talet bildat den tyska utrikespolitikens kanske mest
centrala problem. Vänskapen med Ryssland, länge en hörnsten i
Bismarcks system, förblev ju i längden icke ogrumlad, ehuru Bismarck
trots allt sökte bära »den ryska skjortan» närmare kroppen än »den
engelska rocken». Det storpolitiskt kritiska året 1887 betecknar också
härutinnan ett vägskäl. Boulangismens stigande revancheglöd i
Frankrike, de panslavistiska stämningarnas attacker mot de officiella
tysksympatierna i Petersburg, den allt offentligare kurtisen mellan ryska
Bismarek oeh lord
Salisbury 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
