Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Nationalmusei nya mål. Av Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 KRIK WETTERGREN
djupning. Det där är värden som äro tör tullviktiga att lägga
räntelösa. Låt i stället ständigt nya skaror genom de värdena
få möjligheter till samma styrka som vi, för vilka de varit något
av modersmjölken! Och låt dessa tavlor speglade i nya ögon
åter och åter få en ny vår! Det visade sig också, att de fingo
det även för dem, som känna dem från dagligt umgänge. Genom
att komma i ny miljö, nya rums- och belysningsförhållanden och
genom att hänga i nya inbördes kombinationer avslöjade många
av dessa dukar förut undanskymda värden, som gjorde att man på
nytt häpnade över deras kvalitéer. Det har undrats om icke denna
genombrottskonst var för mycket Fart pour l’art för en otränad pub
lik, som söker anekdot och muntration i bilderna, och det har
framkastats huruvida det inte varit klokare att börja med en utställning
av språksamma diisseldorf are. Anmärkningen har naturligtvis något
i sig ur helt patentpedagogisk synpunkt efter Lichtwarks recept,
men min bestämda uppfatning är, att man vid dessa korta kultur
fäster gärna skall lägga programmet en linje för högt, att man skall
göra anspråk på en bestämd ansträngning av både ögon, öron och
intellekt hos dessa skaror av besökande, av vilka de flesta få ligga
i så lång träda eljes. Verka inte dessa intensivt personliga
konstverk genast, så ligga de sedan kvar som minnesbilder och komma
vid vädrens gång och belysningarnas skiftningar över hemtraktens
kullar att med sin djupa ton spela in i naturuppfattningen.
Större oro än konstutställningen hade i detta fall delar av
musikprogrammen berett mig, framför allt Stenhammars
kammarmusikkonsert, som upptog nog så svårtillgängliga ting av honom själv
och Berwald, vilka jag hört en tränad musikkritiker förklara att
han behövde använda all sin uppmärksamhet för att nödtorftigt
penetrera. Hur mycket som verkligen kom publiken till godo
här är naturligtvis omöjligt att bedöma, men den andaktsfulla
stämningen under konserten och det spontana bifallet efteråt
vittnade om mottagliga sinnen. »Hjärtats nyckel heter sång», och att
domkyrkokonserterna ledda av Älfven med stor kör och orkester
och omfattande Normans Rosa rörans, Södermans Andliga sånger
samt dirigentens egen Uppenbarelsekantat skulle bäras av en
stämning med stor vingbredd var ju att vänta. Och i samspelet mellan
den lilla körens stråkorkester och »änglastänimor» och den stora
körens malmrika mansröster eller solisten Gertrud Pålsons mörka
sopran liksom deltog hela den tätt packade menigheten med sin
gripna tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
