Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 30. 6. 1919 - Världens ekonomiska framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 DAGENS FRÅGOR
direkt sammanhänga med kriget och därför påverka läget enbart under
de närmaste åren. Att lågkonjunkturen redan börjat och sannolikt
kommer att fortgå några år framåt, är sålunda ej vad det här närmast
gäller. Heller icke skall uppmärksamheten riktas på den uppenbara
nedsättningen i mänsklighetens ekonomiska standard till följd av krigets
materiella, fysiologiska och andliga ödeläggelse^ skärpt genom det
faktum, att det fasta kapitalet avsetts för en annan och större produktion
än den som nu blir möjlig, varigenom produktionsresultatet ytterligare
% nedsattes i förhållande till vad det kunde bli, om alla produktions
krafter vore harmoniskt avpassade efter det nya läget.
Vad som här närmast åsyftas är i stället den varaktiga
förskjutningen i mänsklighetens ekonomiska läge. Det finns åtminstone två
alldeles grundläggande moment, som under förutsättning av oförändrad
teknik härvid närmast peka emot en allvarlig nedgång, nämligen
livsmedlen och kraftresurserna, och en tredje som nästan otvetydigt pekar
mot en djupgående förändring, ehuru av delvis annan natur —
befolkningsrörelsen. I intet av fallen kan man säga, att det är kriget
eller dess följder som framkallat läget, men i dem alla har det bidragit
att aktualisera och skärpa en redan tidigare förefintlig tendens.
I fråga om livsmedlen var det redan före kriget en känd sak, alt
Förenta Staterna lämnat sin ställning som Europas regelbundna och
givna spannmålsleverantör, på grund av att oupptagen jordbruksjord
av samma slag som den redan odlade ej längre fanns att få. Under
kriget har visserligen Förenta Staternas spannmålsexport på nytt fått
en enorm betydelse för de delar af Europa som hedrats med
delaktighet däri, men detta ger snarast anledning till ökad pessimism i fråga
om framtiden. Ty orsaken till den stimulerade exporten under kriget
är en dels genom prisstegringen, dels genom direkta premier
framkallad forcering av produktionen, som närmast kommer att verka
nedsättande på avkastningen för framtiden. Det ligger visserligen i
sakens natur, att livsmedelssvårigheterna i tider av normal samfärdsel
aldrig, ens i ogynnsammaste fall, bli av den typ vi känna från krigsåren.
Under normala tider kan livsmedelsbristen nämligen aldrig förorsakas
av absolut oförmåga att få tillförsel, utan den kommer att bestå i
fördyrad, d. v. s. ekonomiskt försvårad livsmedelstillgång. Följden måste
bli: antingen minskad tillgång på livsmedel eller minskad tillgång på
andra varor eller en förening — ett mellanting — av båda dessa resultat.
En förbättrad industriell teknik skulle visserligen kunna utjämna detta,
även utan att förbättra jordbrukets egen avkastning, om man nämligen
tänkte sig att livsmedelsproduktionen hölles uppe i oförminskad skala
med större uppoffringar än förr. Ty den mindre del av
produktivkrafterna, som då bleve disponibel för andra ändamål, skulle i så fall
likväl kunna tänkas ge lika goda förhållanden för människorna som
förut. Men om teknikens förbättringar utebleve, vore den allmänna
nedgången given.
De förhoppningar, man före kriget ställde på Argentina, Canada och
Australien som Förenta Staternas arvtagare såsom
livsmedelsleverantörer, ha krigserfarenheterna åter sannolikt givit anledning att revidera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
