Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sveriges självförsörjning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 ELI F. HECKSCHER
Den stora frågan därvid är kort och gott, hur mycket man
skall ta ifrån djuren och ge direkt åt människorna. I fråga
om stora mängder vegetabilier, såsom potatis, korn, havre, kli
av alla sädesslag och mjölk, konkurrera nämligen djur och
människor direkt om födan, och stora möjligheter finnas alltså för
en omföring av det som vanligen tilldelas djuren från dem till
deras medtävlare. Detta gäller i mycket stor utsträckning redan
nu, då odlingen likväl åsyftar att skapa fodermedel, men bleve
naturligtvis i ännu långt högre grad fallet, om det gällde att
omlägga jordbruket från foderväxtodling till odling av direkt
människoföda. Särskilt intresse har det haft att fastställa, i
vad mån människan kan tillgodogöra sig kliet, d. v. s. i vad
mån siktningsförbud ökar tillgången på direkt mänsklig näring.
I detta syfte har prof. Johansson på
Krigsberedskapskommissio-nens uppdrag företagit mycket noggranna experiment på olika
försökspersoner, och resultatet har blivit, att människan kan
tillgodogöra sig omkring 60 % av kliets näringsvärde, vilket
betyder att detta ger 63 % av kärnmjölets näring \ Det är
därför intet tvivel, att stora mängder näring kunna tillföras
människan från djuren t. o. m. utan omläggning av odlingen, men
naturligtvis än mer efter en dylik omläggning.
Nu kan man fråga sig, vad som är vunnet med detta, då
djuren ju hållas för människornas skull och deras näring alltså
indirekt kommer dessa senare till godo. Svaret på denna
invändning är emellertid ganska enkelt. Människan må göra allt
vad hon förmår för att anpassa djurens liv och död efter sina
syften, hon kan likväl ej upphäva deras egenskap av fristående,
levande varelser, som ha att underkasta sig naturens lagar för
sådana. Liksom människan måste alltså djuren förbränna en
enorm kvantitet näringsämnen för att helt enkelt leva, och deras
herre får åtminstone i fråga om livsmedelsproducerande djur
enbart vad som sedan blir öVer. Förlusten från människonärmgens
synpunkt av att mata djuren med föda som människan kunde
förtära direkt, för att sedan förtära djuren eller deras
produkter, är därför rent fysiologiskt sett svindlande. Ytterlighetsfallet
erbjuder den rena produktionen av gödkalvköit, emedan
djurens egen näring här är animalisk och förlusten sålunda
kumule-ras. Enligt assistenten Harald Edins och statskonsulenten Aug.
1 Gången av dessa experiment meddelas i en särskilt tryckt bilaga till
betänkandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
