Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Shantung. En återblick på Japans politik i Kina 1914—1919. Av Carl G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pressen talats om hemliga traktater och underhandlingar i
Stockholm, men till något officiellt resultat kom det väl aldrig.
Faktum är emellertid, att slutet på kriget verkade på Japan
som en högst obehaglig överraskning. Kriget hade ju rent
automatiskt givit Japan så oerhörda fördelar, att dess plötsliga
slut verkade som en shock, och man begynte fråga sig i Japan:
vad skall nu ske, kunna vi behålla allt vad vi passat på att roffa
åt oss? Kriget hade lämnat Japan fria händer i Kina och Stilla
Oceanen och genom leveranser till de allierade oerhört förökat
dess kapital. Förlusterna torde endast ha varit några hundra
soldater framför Tsingtau och en eller annan destroyer i
Medelhavet. Och alla Japans chauvinister begynte rusta sig för den
kommande kampanjen vid fredskonferensen för att åtminstone
kunna få behålla det värdefullaste av rovet: Shantung.
Det var emellertid ett faktum, som i betänklig grad
komplicerade saken för Japan, och det var Kinas inträde i kriget.
Kinas krigsförklaring mot Tyskland åstadkoms ej som resultat
av några ideella synpunkter, utan dels genom kontanta
pengar och dels genom löften från de allierade om guld och gröna
skogar. Japan såg nog aldrig med någon större tillfredsställelse
på Kinas inträde i kriget: det fruktade och kanske med rätta,
att de allierade skulle lova kineserna något, som skulle inkräkta
på dess »rättigheter». Det har ju också nyligen kommit i dagen,
att Japan just vid tiden för Kinas krigsförklaring genom en
hemlig traktat gjort sig försäkrad om, att någon opposition från
England och Frankrike mot dess handlingsfrihet i Shantung ej
skulle ske. Det är detta faktum, som vänt den kinesiska
opinionen icke blott emot Japan utan även kanske i lika hög grad
emot de övriga allierade makterna.
När Hsü Shih-chang på hösten 1918 valdes till Kinas
president, tedde sig det gamla rikets framtid något ljusare än förut.
Först och främst hade den nye presidenten personliga
förutsättningar att lyckas: han var den förste av republikens presidenter,
som ej var soldat utan en lärd av gamla stammen, till och med
en »Hanlin». Han var vidare en äldre man, grånad i statens
tjänst, och allmänt känd som redbar och patriotisk. Han
tillträdde vidare sitt ämbete i en lycklig stund, omedelbart före
krigets slut, då hela världen ännu trodde på, att en ny gyllene
tid skulle randas. Han lyckades också ganska snart få till stånd
en tillfällig kompromiss mellan de stridande parterna inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
