Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Shantung. En återblick på Japans politik i Kina 1914—1919. Av Carl G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit sena att begagna sig av denna tendens. Deras inflytande
såväl det direkta, genom ett stort antal rådgivare och lärare
vid militärskolor, som det indirekta, genom »goda vänner», har
under de sista åren vuxit sig mycket starkt. Den man, som
har det största inflytandet inom armén, general Tuan Chi-jui,
under de senaste fyra åren upprepade gånger premier- och
krigsminister, är otvivelaktigt japanernas mäktigaste verktyg
härvidlag. Han är för närvarande chef för den del av den
kinesiska armén som officiellt är avsedd till försvar av landets
gränser mot bolsjeviker m. fl., men i själva verket endast
utgör en ständig fara för landets inre fred. Hans stabschef är en
helt ung man, general Hsu Shu-cheng (ej att förväxla med den
nuvarande presidenten Hsu Shi-chang), som jag nämner, då han
gjort sig känd som en ovanligt kapabel och hänsynslös man.
Hans oförnekliga duglighet och energi borde vara värda ett
bättre öde än att användas i japansk sold. Han har gjort sig
mycket känd, men ej vidare populär, genom det sätt varpå han
gör sig av med sina fiender. De inbjudas på middag, trakteras
grundligt och arkebuseras sedan på bakgården. Därefter dömas
de till döden som landsförrädare. Metoden är ju lika enkel
som effektiv och har ju länge sedan praktiserats i Europa.
För att rekapitulera allt detta, påpekar jag än en gång,
att resultatet av de sista fyra årens japanska politik i Kina är,
förutom en hel del rent territoriella och administrativa
koncessioner i Mandsjuriet, Shantung och Fukien, ett vidsträckt
ekonomiskt inflytande över hela Kina, med roten i själva
finansministeriet i Peking, samt ett minst lika stort inflytande över
armén. Det förtjänar även att påpekas, att japanerna alltid
försökt att legalisera sina redan på bakvägar vunna fördelar
genom att påtvinga regeringen i Peking en hemlig traktat, som
bekräftade saken. Så gjordes beträffande Shantung, och så
gjordes beträffande armén, då det var fråga om en
japansk-kinesisk militär expedition emot bolsjevikerna i Sibirien. Det
är dessa hemliga traktater, som den kinesiska delegationen i
Versailles ville ha offentliggjorda, och som säkerligen uppväckte
en viss misstänksamhet emot Japan därstädes. Men härom mera
senare.
När Europas öde under 1917 och 1918 hängde på ett hår,
torde Japans ledande statsmän mer än en gång sökt göra en
liten orientering mot den tyska sidan. Det har i den amerikanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
