Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Bottenskolefrågan. Av Birger Lövgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENSKOLEFRÅGAN 321
hem. Väl har under det sista århundradet skolan undergått en
rik utveckling och i åtskilliga avseenden ändrat naturell — sin
demokratiska karaktär har den oförändrad kvar, även om
numera också överklassen i stor utsträckning sätter sina pojkar i
de offentliga läroverken. Påståenden, som stundom göras, att
dessas lärjungar »i övervägande grad tillhöra de burgnare
samhällsklasserna» äro oriktiga och motbevisas av ett blott
bläddrande i skolkatalogerna. På läroverkens bänkar sitter
bondpojken bredvid bankdirektörspojken, stadsbudets son bredvid
justitierådets. Stundom knytas där alldeles oberoende av
föräldrarnas stånd kamrat- och vänskapsband, som hålla livet ut. Men
är det så, att läroverken samla inom sig barn ur alla folkets
klasser och grupper, kunde det synas, som om ytterligare
demokratisering vore obehövlig.
Men också endast blott synas. Nekas kan nämligen icke, att
över rekryteringen ur de bredare lagren vilar ett drag av slump
och tillfällighet. Först har städernas befolkning ett avgjort
övertag över landsbygdens, i det relativt sällan begåvningarna ur
bonde-, torpare- och lantarbetarehem komma i tillfälle att
fortsätta sin utbildning i läroverken. Många orsaker samverka
härtill, icke minst men icke uteslutande ekonomiska. Ingen kan
heller säga, att bland stadsbefolkningen alla begåvade barn
sättas i tillfälle till vidare studier, eller att det blott är
begåvningar, som från folkskolorna gå till läroverken. Det brister
härvid alltför mycket i samarbetet mellan läroverk och folkskolor,
alltför mycket beror på föräldrarnas ekonomi eller äregirighet
eller på rent tillfälliga orsaker. Men nationens framtid kräver
i våra dagar en allt starkare spänning av dess hela kraft.
Det ropas högt i tidningar och föreläsningssalar, att vi skola
tillvarataga lingonen i våra skogar, ogräset på åkrarna, avfallet
i fabrikerna — att göra detta framhålles som en stor och
fosterländsk gärning — men vi skulle icke tillvarataga vår största
tillgång, vårt folks rika och härliga begåvning! All kapacitet,
den må vara att finna på vilket håll som helst, skall givas den
utbildning, som kan bringa anlagen till den rikaste blomningen,
och inriktas på det arbete, som kan giva det största utbytet,
nationen till gagn. Endast så skall vårt folks framtid kunna
byggas stor och stolt och härlig, såsom vi ju alla vilja.
Vi måste således kräva, att det högre skolväsendet direkt
bygges upp på folkskolans grund, och att åtgärder vidtagas för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
