Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN OCH DET ANDLIGA
NUTIDSLÄGET
NÅGRA OTIDSENLIGA BETRAKTELSER
AV PROFESSOR EINAR BILLING
Vad är det för betraktelser, som underrubriken här ovan
stämplar såsom otidsenliga? Är det de, som i det följande skola
anställas eller de, som innehållas i den mångomtalade bok (Det
andliga nutidsläget och kyrkan. Några inlägg. Stockholm,
Svenska Andelsförlaget 1919), vars titel — blott med en oskyldig, dock
ej helt oavsiktlig, omkastning i ordföljden — denna anspråkslösa
uppsats dristar sig att låna? Jå, sannerligen, jag det rätt vet!
Närmast äro nog orden myntade på mina egna betraktelser. Men
jag har ej så mycket att invända, om någon i stället skulle vilja
tillämpa dem på bokens. Mitt eget omdöme om denna skulle
jag antecipationsvis kunna sammanfatta därhän, att den synes mig
otidsenlig just genom sin nästan outrerade tidsenlighet.
Det är med tidsenligheten, så som man brukar säga om
»lyckan»: den vinnes blott av den, som ej eftersträvar den, medan
det säkraste sättet att gå miste om den är att jaga efter den.
Detta är ej en paradox utan ett axiom. Den som vill hinna med
i en hastighetslöpning måste hava blicken helt och odelat
samlad kring målet. Hejdar han sig, nervös över tidens flykt, för att
kasta en sidoblick på klockan, är han förlorad. Det är ej många
sekunder som gå åt härtill, men de äro mer än nog för att göra
honom ohjälpligt distanserad. Blott den som, glömsk av allt
annat, glömsk också av tidens flykt, helt och odelat, med all sin
håg och alla sina krafter, lever i och lever för en stor sak, har
utsikt att hinna med, eller kanske ett stycke före »tiden». Denna
är då, obemärkt, med i själva hans hjärtas pulsslag, i hans
tankes vånda och oro. Långsamt, tålamodsprövande långsamt synes
då tankens sad växa, medan solsken och regn skifta. Men
35. Svensk Tidskrift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
