Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ EINAR BILLIXG
i det rätta ögonblicket, »när skördetiden är inne», är den i
alla fall färdig. Till att först tänka våra egna tankar och sedan
jämka dem tillrätta efter andras unnar oss tiden däremot ej tid.
Den är ju ej en stabil »miljö», efter vilken man småningom skulle
kunna »anpassa» sig. Här ligger den stora felsyn, med vilken
de riktningar, som göra det till en programpunkt att vara
moderna, laborera. De fixera för sig ett visst tidsläge, ett visst
åskådningskomplex, i vilket de vilja »orientera» sig. Men det
som så låter fixera sig, står redan på gränsen till det förflutna.
Och när anpassningsarbetet är fullgjort, har den tid, efter hvilken
man ville anpassa sig, längesedan upphört att existera. När man
hunnit anpassa sig efter åttiotalet har kanske nittiotalet redan
burits till graven. Därav är det, till stor del, som skenet uppstår,
att det mänskliga tänkandets historia skulle hava karaktären av
en ständig kastning mellan motsatta ytterligheter. På djupet går
nog .livsströmmen, fast stundom representerad blott av någon en
sam tänkare eller än oftare av i historien namnlösa, »efterblivna
kretsar, fram i oavbrutet lopp genom generationerna. Det är i
grunden blott mot den ena generationens försök att stabilisera
strömmen, att hejda den vid dess »nu», som den följande vänder sig.
Därför är i regel det som för den förra generationen var del
specifikt moderna för den följande det specifikt gamla.
Det sagda gäller på alla livsområden; dock mera ju längre inåt
de ligga, ju starkare koncentration själva livsakten kräver; där
för mest av alla på det religiösa. Ingenstädes ställes så strängt
som här, på den som skall kunna tänka livsdugliga tankar, kravet
att bevara sitt öga »enfaldigt», så att han ser blott ett och vill
blott ett, vill religion och icke tilläventyrs kultur, kyrkopolitik,
socialpolitik o. dyl. Hur ojämförligt djupt en sådan koncentration
kring det religiösa kan föra ned till tidens fördolda källsprång-*
därpå är reformationen det mest grandiosa exemplet. Är efter
år förspiller den ensamme munken i grubbel över problem, som
redan av den tidens upplysta andar betraktades såsom föråldrade.
Men det var dock i hans klostercell och icke på .reformkoiisilierna,.
ej häller i humanistkretsarna, som tidens hjärta klappade och den
nya tiden föddes. Hans tankar ila till sin innersta religiösa kärna
tiden århundraden i förväg, de söka därför ännu alltjämt efter
sin adekvata form; men samtidigt passa de dock så förunderligt
till sin egen tids framstegssträvanden, att det är svårt att stå emot
frestelsen att tolka dem som produkter af en genial anpassnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
