Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Historiska principfrågor. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISKA PRINCIPFRÅGOR ^>t<
det är icke endast var supplerande verksamhet, sOiin är beroende
av dessa faktorer.
Trots det historiska materialets oundvikliga bristfällighet är del
alltid tillika oöverskådligt rikt, och varje bearbetning därav
innebär därför ett urval, som undertrycker vad som ej synes oss värt
beaktande från den valda synpunkten. Även denna självklara
sats inrymmer ett hart när obegränsat medgivande åt vår
erfarenhet och vår fantasi, ty det är dock alltid därifrån vi hämta vår
förvissning om vad som är intressant eller värt att bearbeta. Och
detta medgivande är så mycket skickelsedigrare, som valet av
undersökningsobjekt också innebär fastställandet av ett ändamål
eller en måttstock, efter vilken leden i händelsekedjan bedömas.
Det är ett axiom, att detta ändamål eller denna måttstock, för så
vitt den faller under en empirisk historieskrivnings domvärjo, själv
måste empiriskt kunna konstateras innebo i
undersökningsobjektet. Men redan varje växling av »synpunkter» i den historiska
litteraturen erinrar oss om att flera dylika ändamål -eller
måttstockar empiriskt kunna påvisas i ett och samma förlopp. Och
historieskrivningens historia innebär ju i en av sina väsentligaste
aspekter intet annat, än att varje kulturförskjutning givit aktualitet åt
förut vid den historiska bearbetningen undertryckta orsakskedjor.
Detta betyder med andra ord, att det intresse, som driver oss till
historiska studier, icke innebor i de historiska företeelserna utan
framväxer som ett led i vår strävan att lära känna det mänskliga
själslivet och vårt läge i den oss omgivande kulturen. Till sådana
undersökningar går historikern som alla andra med de
förutsättningar, han vunnit genom sin egen delaktighet i samtidens kultur,
sin personliga utveckling och sina erfarenheter från sin samtids
stora händelser. Han är, skulle jag vilja säga med ömvändning av
en gammal föga genomtänkt sats, som i dessa dagar åter
lance-rats, barn av sin tid och sitt land. Den »estetiska glädje över
varje egenartad framtoning i tillvaron», som enligt min mening
hör till historikerns bästa faddergåvor, är ju en mödosamt
tillkämpad erövring i sen tid. Det toleranta sanningsbegrepp, som är vår
vetenskaps heder, härstammar icke endast från det
förutsättningslösa Sökandets segervilja utan även från de inbördes kämpande
åskådningarnas oavgjorda tävlan i vår relativistiska tid. Det är
emellertid icke endast objektivitetens och sanningskravets goda
gåvor, vår tid har att ge, den genomandar också som alla föregående
historikern med religiösa, filosofiska, politiska och nationella me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
