Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Historiska principfrågor. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISKA PRINCIPFRÅGOR ftl’,»
Sä mycket större skada vore del emellertid, orn vapenleveranser
och äreräddningar åt aiiherrarna alltför mycket skulle få draga
vetenskapsmännens krafter f rån den allvarliga forskningens
mödosamma och mindre uppmärksammade värv.
Diskussionen om de subjektiva åskådningarnas betydelse för
historikern väcktes ju denna gång av docenten Axel Brusewitz’
mångomtalade artikel om Frihetstiden som avskräckande exempel
(Forum 1919, N :o 27). l syfte att komma högerns dualistiska
statsuppfattning och de högersinnade historikernas auktoritet till livs, har han
här framförallt gripit till den journalistiska indignationens och det
journalistiska gycklets talangfullt förda vapen. Hans huvudtes är,
att förehållandet av frihetstidens exempel för vår nya demokrati är
obehörigt, därför att vänstern insett och till en del rått bot för
det därigenom påtalade onda, regeringslöisheten. Är det så
lyckligt, att påståendet är riktigt, kunde det vara frestande att fråga
sig, om icke däri ligger ett vackert bevis för nyttan av det
intensiva tankearbete, som nedlagts på att förstå orsakerna till vårt
första demokratiska försöks strandande, och de hårt straffade
profeterna kunde ha den trösten, att även om de, såsom profeters
lott ju ofta lär vara, ej själva förstått sina syner, anden som talade
genom deras mun dock anammats även av framtidens män.
Frågan tillhör ej de historiska principfrågor, denna uppsats
diskuterar, men illustrerar ju alltid i sin mån, vad jag förut velat säga
orn de vetenskapliga resultatens tillämpning i det praktiska livet.
I en andra artikel, Historisk teckentydarkonst (Forum 1919
N:o 29) sysslar Brusewitz än en gång med tillämpningen av den
historiska vetenskapens resultat på politiken men berör på samma
gång en fråga av stor principiell räckvidd även för
historieforskningen. Det postuleras, att den historiska åskådningen för att ej
förfalla i ohjälplig sterilitet skall acceptera »det närvarande»
såsom utvecklingens hittills varande .slutmål och betrakta
demokratien så att säga inifrån, finna »den historiska förbindelseleden
mellan sin egen tid och den förgångna». Alldeles frånsett
möjligheten, att denna benägenhet att låta det sista resultatet summera upp
allt det förgångna, kan ha även en psykologisk förklaring i glädjen
över segern, tro vi ej, att en dylik bekväm fatalism är det historiska
uppfattningssättet föreskriven. För visso är det stort och
lyckligt att positivt vara med i sin egen tids nydaningsarbete, och utan
all fråga höra sådana erfarenheter till historikerns bästa
inspirationskällor. Men även ur de bittra erfarenheterna, ur nederlagen,
:-J7. Svensk Tidskrift 19i9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
