Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svensk utrikespolitik efter världskriget. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK UTRIKESPOLITIK EFTER VÄRLDSKRIGET 9
tände i Finland högst väsentligt kringskurits, och denna
utveckling har ej ens kunnat hejdas vare sig av den ledande
ställning, som Finlands svenska överklass intog i såväl det
passiva som det aktiva motståndet mot det tsaristiska förtrycket,
eller av Österbottens svenska allmoges kraftiga insats i
befrielsekriget mot den ryska soldatesken och de inhemska
lag-löshetsmänneii. Till namnet och i kraft av några hårdvunna
garantiparagrafer i den nya grundlagen fullt likaberättigade
med finnarna, ha numera Finlands svenskar att kämpa en
hård strid mot förfinskningen, och den yverborna finska
nationalismens längstgående fanatiker vilja nog åt dem endast
inrymma en underordnad ställning såsom tolererad
nationell minoritet, en »kustbefolkning», i vilkens självständigt
svenska kultursträvanden man vädrar separatism och vilkens
andliga och ekonomiska inflytande man helst skulle i finskhetens
förmenta intresse så långt möjligt stäcka. I Sverige har man
först så småningom fått upp ögonen för det finska
elementets alltmer dominerande ställning i det land, som man redan
på skolbänken vant sig att betrakta i skimret av
Fänrik-Stålpoesien. Och där denna nya insikt slagit igenom, har
stundom bakslaget mot den gamla sentimentala uppfattningen
blivit så kraftigt, att man här och där hart när förgätit
tillvaron av en svensk brödrastam öster om Skiftet och i det
finländska fastlandets hela befolkning utan hänsyn till skillnaden
i språk och kultursympatier sett idel oss rätt ovidkommande
»finnar». Bland Finlands svenskar åter har först Sveriges
lama hållning under befrielsekriget och därefter
Ålandskonflikten bidragit att avkyla de för övrigt nog redan förut på
sina håll — ej i de svenskakademiska kretsarna och bland
Österbottens, Åbolands och Nylands svenska allmoge — rätt ljumma
känslorna för rikssvenskarna. De båda senaste årens slitningar
ha emellertid också haft det goda med sig, att man på ömse
sidor om Bottenhavet börjat klarare reflektera över
samhörighetens omfattning och begränsning. Sådan eftertanke lär
oss, att det var hela Finland, som i gångna ofredstider var
en blodig sköld för den svenska statens hjärta och att
detsamma för det vita Finlands del återupprepades vid
bolsje-vikanstormningen våren 1918 samt tilläventyrs kan få ännu
en repris. Ett starkt och mer än blott platoniskt och historiskt
intresse binder oss därför ostridigt vid hela vårt forna »Öster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
