Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Hur en norsk filosof uppfattar svensk filosofi. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 51
liga kravet framåt och uppåt och den resignerade, trötta
självupp-givelsen, denna må kläda isig i vilka yttre former som helst. Det
är detta som Faust genomskådat och som han .slungar Mefistofeles i
ansiktet vid deras sista möte: Du är genomskådad, ty du är densamme,
vare sig du söker fängsla vår vilja och vår strävan i negativitetens
tomhet eller i den form av positivitet, som i medvetet eller
omedvetet självbedrägeri tror sig ha funnit ,sitt mål, därför att den tröttnat
att söka. Mot dessa den intellektuella feghetens och eftergivenhetens
dogmer sätter Faust det, som givit hans liv dess djupaste innehåll,
det outtröttliga, blott på personlighetens självansvar grundade arbetets
eviga ideal. Det är också däri som dramat mynnar ut, då Faust i sista
akten står vid fönstret i sin studiecell och blickar upp mot stjärnorna,
grubblande över om också dessa liksom han själv längta efter sin
slutliga fulländning.
Ni svara ej — nej, ni det veta icke
så litet som jag själf! För er det gäller
som för mig själf blott ett: att hålla ut.
Ni blekna ren — det dagas, men igen
i nästa natt ni skola stå på nytt
på edra poster, och mig själf, ni trogna,
ni skola finna, trogen ock, på min.
Mitt verk mig kallar — jag skall icke svika.
Det är den genomgång, jag har att gå
till min och till mitt ödes allförklaring
på andra sidan det. Välan — till verket!
Det är den djupa grundtanken i Lamporna, som här tagit form:
det evigt växlande, alltid isig självt förnyande idélivets seger över det
passiva, sterila och formelbundna. Att försöka fastslå om och var
författaren sökt .anknytningspunkterna för (sin åskådning är ’alldeles
betydelselöst; det enda väsentliga är att han genomfört den med full
konsekvens och givit den en konstnärlig omklädnad, som till fullo
svarar emot innehållet. Vackrare, mera melodisk och fyllig blankvers
än Lamporna torde icke vara lätt att finna i den moderna svenska
litteraturen. Högst står kanske Fausts monolog i femte scenen, då han
står vid sitt fönster väntande på furstinnans signal, en dikt av underbar
och betagande skönhet. Men för övrigt är dramat alltigenom rikt på
partier «av utomordentlig formell fulländning. I sin helhet torde det
kunna betecknas på en gång som författarens mest betydande verk
och ett av de formskönaste och mest djuptänkta arbeten som vår yngre
litteratur har att uppvisa.
O. Wieselgren.
HUR EN NORSK FILOSOF UPPFATTAR SVENSK FILOSOFI
Mycket underligt kan man få uppleva i denna värld av villor och
töcken men sällan något så barockt som det sätt att uppfatta och
bedöma svensk filosofi, som norrmannen, professor Anathon Aall gör
sig skyldig till i sin i nådens år 1919 av trycket utkomna bok,
Filosofien i Norden. Och dock har detta arbete fått plats i det nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
