Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Hur en norsk filosof uppfattar svensk filosofi. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 LITTERATUR
ska Videnskapsselskapets Skrifter (Hist.-filos. Klasse, 1918, N:o 1.
Kristiania. Jacob Dybwad. 1919) och har till författare en professor
i filosofi.
Jag skall icke yttra mig om hans behandling av de övriga
nordiska ländernas filosofi, då jag i motsats mot förf. vill söka undvika
att ge mig in på det jag icke närmare känner till. För författarens
egen skull hoppas jag dock, att den är bättre än den han består den
svenska filosofien. Att han ganska fullständigt förtecknat vissa
filosofiska författares arbeten är ju redan det tacknämligt, liksom ock
att han som pioniär sökt bryta mark på förut obearbetade områden.
Att behandlingen av den svenska filosofien blivit så svag som den
är, har dock förvisso sina giltiga grunder. Låt mig till en början
peka på en sådan. Här i Sverige föreligger ju ett verkligt massivt
filosofiskt tänkande av svårgenomtränglig art alltsedan 1700-talets slut
och in i våra dagar — ett tänkande som för övrigt i stort sett bildar
en inom sig sammanhängande tankeutveckling alltifrån de
transscen-dentalfilosofiska teorierna vid sekelskiftet 1800 fram till den nuvarande
Upsalafilosofiens begynnelse. Något fullt motsvarande torde däremot
de övriga nordiska länderna icke ha att uppvisa. Deras filosofi är
med vissa undantag mera litterärt eller över huvud kulturellt och
tidshistoriskt samt psykologiskt orienterad. Och den är icke i samma
grad systematisk och inom sig i sina olika faser sammanhängande
som den svenska. Det sagda framgår av Aalls egen framställning.
Till och med en sådan filosofiens storman som H0ffding med sin
egendomliga klarsyn och sin djupa världsvisdom verkar mot
bakgrunden av den svenska spekulationen och det svenska nutida tänkandet
närmast som en kulturpersonlighet med intima relationer framför
allt till det levande och pulserande livet i sin egen samtid, och de
rent filosofiska tankarna äro hos honom ej så konsekvent
genomtänkta eller skarpt fixerade som fallet är t. ex. hos Hägerström eller
Phalén här i Sverige. Han har knappast samma förmåga som de
senare att abstrahera bort från alla skal och utanverk för att så
träffa själva kärnan av det en filosof vill komma åt,
verklighetens egen allmänna struktur. Hans filosofi gör icke i samma
eminenta grad som deras intryck av detta viljestarka framträngande till
»den yttersta grunden», som är utmärkande för en grubblande filosof.
Gemytet är ett annat. Men säkerligen utgör H0ffding en god
exponent för danskt-norskt tankeliv över huvud taget i motsats mot
svenskt. I vilket fall som helst torde man kunna konstatera en
viss skillnad i här berörda avseende mellan de olika länderna.
Och då nu Aall lagt stor vikt vid att beskriva och belysa det
tankestoff, som ligger dolt i det allmänna kulturtillståndet under en viss
tid eller hos filosofiskt orienterade, konstnärliga och litterära
personligheter av rang, och då vidare hans psykologiska intresse och
empiriska läggning predestinera honom för en sådan metod, så är det
blott naturligt, att det rent filosofiska tankearbetet, det abstrakta och
genomreflekterade filosofiska tänkandet, fått en styvmoderlig lott sig
tilldelad. Förf. verkar snart sagt dilettant i sådana frågor men hyser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
