Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Hur en norsk filosof uppfattar svensk filosofi. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 LITTERATUR
över huvud hans allmänna uppfattning av modärna svenska filosofer.
Tänkom oss blott detta enkla faktum, att Axel Hägerström, Adolf
Phalén och Karl Hedvall räknas tillsammans med t. ex. Pontus Wikner,
E. O. Burman och L. H. Åberg såsom boströmianer (sic!) om ock
av en något »yngre type». Dit räknas ock i samma andedrag —
mirabile dictu — Vitalis Norström med sin egenartade och såväl
mot boströmianismen som ej mindre mot de förut nämnda
Upsala-filosoferna ganska avvisande ståndpunkt, under det att Efraim
Liljeqvist, Reinhold Geijer och Frans von Schéele framställas såsom mera
emanciperade från det speciellt boströmianska tänkesättet. Kan man
ställa saken mer på huvudet?
I talet om de sistnämndas emancipation må ligga en sanning,
försåvitt som dessa tre också hysa — från förf:s ståndpunkt allena
saliggörande — empiriskt-psykologiska intressen. Man må därvid
blott komma ihåg, att Hägerström så gott som från början trätt
i en viss opposition mot den boströmska skolan och dess principer,
att denna opposition alltid varit betydligt mera radikal än t. ex. R.
Geijers och slutligen att han sedermera i förening med i synnerhet
Phalén gått vägar, som leda ett gott stycke längre bort från
boströmianismen än de som t. ex. Liljeqvist och v. Schéele vandrat. Men
om ett visat intresse tör en viss gren av det filosofiskt-psykologiska
arbetet i det hela, den empiriska psykologien, skall vara ensamt
avgörande för grupperingen av filosoferna, vart skulle icke det leda?
En filosof, som också är empirisk psykolog, kan naturligtvis i sin
filosofiska åskådning hysa en mer metafysiskt orienterad uppfattning
än t. ex. en begreppsanalytiker eller filosofihistoriker, som icke ansett
sig äga tid att syssla också med specifikt empiriska problem för
vilka han dock djupt kan intressera sig.
Det verkar därför minst sagt groteskt att finna t. ex. Hägerström
och Phalén, den moderna filosofiska riktningens i Upsala huvudmän,
betecknade såsom boströmianer. Vad som här lett förf. vilse, är
naturligtvis just den begreppsanalytiska metod, som dessa tänkare
använda och som för ett ytligt öga kan té sig som rationalism. Harry
Meurling har i Svensk Tidskrift för 1916, häft. l, riktat en försynt
men i sak dräpande kritik mot Aalls sätt att behandla sina auktorer
och därvid också karakteriserat den nämnda moderna filosofiska
riktningens allmänna art. Meurlings kritik är riktad mot den
sammanfattande framställning Aall givit av sitt ämne i Edda, Nordisk
tidskrift för litteraturforskning, 1915. Det är en allvarlig blunder av
Aall att icke hava tagit någon väsentlig hänsyn till denna kritik vid
slutredigeringen av sitt stora arbete. Enligt Aalls egen uppgift i
förordet var detta arbete icke färdigt förr än våren 1917. Tryckåret
är ock som nämnt 1919.
Aall kan eller vill tydligen icke på ett rätt sätt skilja den nämnda
begreppsanalytiska metoden från den rationalism som Boström hyllar
och som kommer denne att skilja mellan en sann och väsentlig
verklighet av rent andliga personer och en fenomenvärld i rummets och
tidens former. Det senare är en metafysisk ståndpunkt med de för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
