Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Sjukförsäkringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 DAGENS FRÅGOR
än att man överlämnade sjukvårdens handhavande ill de allmänna
sjukkassorna. Denna organisation är väl prövad, och i det stora hela ha
inga andra anmärkningar riktats mot densamma, än att den ej fullt
följt med sin tid utan kommit att stanna något i utvecklingen. Alla
skäl tala för, att man bör utreda, huru den skall kunna anpassas till
en allmän sjukförsäkring. Härigenom vunnes, att den kinkiga frågan
om sjukkassas rätt att anställa läkare förfölle, i det att alla läkare
komme att anställas enligt den nuvarande ordningen, under vilken
Medicinalstyrelsen tillförsäkras ett visst inflytande på tillsättningarna och
läkarne ha en tryggare ställning. Blivande sjukhus komme då även
att inordnas i det nuvarande systemet av landstingens
sjukvårdsinrättningar. Det torde ock vara nödvändigt att utreda och närmare
avgränsa den centrala medicinska myndighetens ställning gent emot sjuk-,
kassorna och den blivande centrala myndigheten över dem. Slutligen
synas de ekonomiska förhållandena för läkarne tarva en utredning,
varvid man för bedömandet af läkarnes förmåner bör helt frånräkna
alla driftkostnader, som böra upptagas för sig.
Den andra huvudanmärkningen från läkarehåll gäller tillämpningen
av principen om fri läkarevård och fri läkemedelstilldelning vid allmän
sjukförsäkring. Mot den fria lakar e vår den göres den anmärkningen,
att det vid fullt fri läkarevård är omöjligt att reglera allmänhetens
krav på läkarebesök i hemmen och på natt- och söndagsarbete. Man
har även från de nuvarande fabriksackorden och tjänstemannaackorden
den erfarenheten, att den fria läkarevården i allmänhet ej värderas av
dem som ha denna förmån, utan att dessa gärna söka läkare vid sidan
av densamma. Bördan för sjukvård skulle vid allmän .sjukförsäkring
i så fall bli ytterligare betungande. Om det oaktat den fullt fria
läkarevården skulle av försäkringstekniska skäl anses utgöra en
nödvändighet, är det emellertid uppenbart, att det ej är likgiltigt, på vad säll
den genomföres. Den väg, som kommittén anvisar, då den åt
sjukkassorna inrymmer rättighet att själva anställa läkare, är numera all
mänt utdömd. Det visar sig nämligen, att varken läkare eller patienter
äro nöjda med ett system, där en viss befolkningsgrupp är hänvisad
till en bestämd läkare, .som mot fast avlöning är pliktig att vårda alla
sjuka inom densamma. Erfarenheten ger vid handen, att den sjuka
allmänheten har behov av en ganska stor frihet i valet av läkare, och
till denna omständighet måste en viss hänsyn tagas. Det borde därför
tagas i övervägande, huruvida ej frågan skulle kunna lösas genom något
system med ett större antal, fast anställda läkare över hela landet,
vilka vore pliktiga att mot fastställd taxa vårda de sjuka, som efter eget
val vände sig till dem. Avgifterna efter denna taxa kunde då efter
vissa grunder betalas av sjukkassorna. Ville någon vända sig till en
icke taxebunden läkare, kunde möjligen bidrag till kostnadernas
gäldande betalas av sjukkassan, under det att de i övrigt gäldades av den
sjuke själv.
Mot den fria läkemedelstilldelningen har det framhållits, att
densamma enligt den erfarenhet, våra ackordsläkare ha, skulle leda till
slöseri med föreskrivna läkemedel och krav på utskrivning av läkemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
