Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Sjukförsäkringen - Nationalitet och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 01
i onödigt stor utsträckning, samtidigt som den rationella terapien allt
mer och mer inskränker kravet på läkemedel vid sjukdomarnas
behandling. Det är fara värt, att denna post skall komma att bliva
alltför hårt betungande till föga verklig nytta. Om en lättnad i
medicinkostnaderna för de sjukförsäkrade skall ifrågakomma, bör den ’kunna anordnas
på ett sätt, som bättre än det föreslagna förebygger dessa faror för
slöseri.
Dessa invändningar från olika håll mot förslagets medicinska sida
lia nu föranlett Kungl. Maj:t att tillkalla fem sakkunniga läkare för att
utreda de i samband med sjukförsäkringsförslaget stående
sjukvårdsfrågorna, och det är att hoppas, att åtminstone på denna punkt en
revidering av förslaget kommer till stånd, en revidering som också
skulle visa möjligheten av att sakkunnig kritik dock kan,
åtminstone i enstaka fall, få göra sig gällande beträffande arbetet på
den svenska socialförsäkringen. Detta är dock i alla fall ett litet
framsteg från de metoder, som användes att tysta den sakkunniga
kritiken över pensionsförsäkringsförslaget, metoder vilka voro lika
förkastliga i och för sig som de nu visat sig ödesdigra för ett lyckligt
resultat i denna fråga. De torde väl nu vara få — utanför inuren —
vilka ej erkänna, att den kritiken haft rätt och att vederbörlig
hänsyn till den skulle kunnat hindra den olyckliga utveckling på detta
område, som vi nu bevittna — om också givetvis det felaktiga i
systemet framträtt ännu kraftigare genom en omständighet, som ingen på
den tiden kunde förutse, nämligen penningvärdets enorma fall.
Mer än en gång har denna tidskrift (t. ex. årg. 1917,
s. 384 if.) givit uttn^ck åt en uppfattning av
nationalitetsproblemet, som går stick i stäv mot den för ögonblicket förhärskande.
Nationalitetsprincipen har här betraktats såsom en politisk idé, som
redan historiskt kulminerat och som i vår tid kunnat göra anspråk
på ungefär samma betydelse i statslivet som de konfessionella
motsatserna efter trettioåriga krigets slut — såsom en bland flere och
ej den absolut dominerande. Gemenskapen i härstamning och språk
har blott tillerkänts rangen av ett bland de element, som kunna skapa
en livsduglig stat, och vid bedömandet av en statsbyggnads styrka
och existensberättigande ha dess gemensamma historiska arv, dess
uppgifter i samtidens brytningar mellan vad som tett sig som lovande
eller hotfullt för framtiden, redbarheten och ordningen i dess styrelse
och förvaltning fått en starkare betoning än frågan om de låt vara
undertryckta nationaliteternas rätt att leva sitt eget liv. För ett sådant
betraktelsesätt har den österrikisk-ungerska monarkien ingalunda
framstått som en anomali, de ryska polackernas frihetssträvanden haft
ett annat berättigande än deras stamfränders på andra sidan Njemen,
den irländska separatismen och hinduers och egypters nationalistiska
stämplingar icke förtjänat några sympatier annat än med hänsyn till
den ironiska belysning, som därifrån fallit över ententepropagandans
ömhet om folkens självbestämmanderätt.
Denna uppfattning av nationalitetsfrågan har ju fått sin »otidsenlig-
Nationalitet
oeh politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
