Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Nationalitet och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 63
sig med fraser från Macaulay och Stuart Mill. Och han tröttnar
icke att med vältaligt patos mana till att genom en nationell
uppfostran rädda de olika folkslagens individualiteter i de stora
världsväldena.
Han är icke heller utan hjärta för enhets- och frihetssträvandena
hos Mellan- och Östeuropas splittrade och förtryckta stammar. Men
— med ett utan tvivel överdrivet framhävande av en sida av saken
— ger han vederbörande regeringars okloka och brottsliga
undertryckningspolitik hela skulden för att den nationella rörelsen här
överflyttats till det politiska området.
Det egendomliga med hans nationalism är nämligen, att han i
princip helt och hållet vill giva den en opolitisk karaktär. Gång
efter annan upptar han till den skarpaste kritik den tes — vilken
han säger två generationer igenom nästan oangripen ha gällt för den
liberala förkunnelsens rena mjölk —, som John Stuart Mill en gång
uttalade: »det är i allmänhet ett nödvändigt villkor för fria institutioner,
att staternas gränser i huvudsak sammanfalla med nationaliteternas»,
en idé som han förklarar »i grund oriktig — oriktig i verkligheten och
oriktig som ideal», och han opponerar sig energiskt mot de många
»lösligt tänkande», som anse nationalitetsprincipen höra till de ting,
för vilka England kämpade i kriget. Med förtjusning citerar han i
stället lord Actons för ett halvsekel sedan yttrade mening, att
nationalitetsprincipen »genom att i teorin göra staten och nationen
kommen-surabla med varandra, i praktiken nedbringar alla andra
nationaliteter, som finnas inom statens område, till en underordnad ställning».
För Zimmern är statsidealet icke en rad av nationellt enhetliga
småstater — småstaterna utgöra i hans ögon numera ur praktisk
synpunkt »en anakronism liksom diligensen och segelfartyget». För
honom hägrar bilden av »the Gommonwealth», över olika delar av
världen utbredda välden, i vilka liksom i medeltidens stora religiösa
system det finns plats för alla slags samfund och nationer, och där
dessa på grundvalen av de liberala principer för statens styrelse,
som i hans ögon ej äro av politisk utan moralisk art, få leva sitt
fria liv i allt — utom i politisk oavhängighet.
Hans utgångspunkter äro, såsom synes, ej samma, som i denna
tidskrift, gjorts gällande, och lika litet hans slutsatser. Ett uppgående
i en främmande enhet, låt vara med bevarad individualitet, men med
uppoffring av den statliga suveräniteten, skall, må man väl hoppas,
aldrig vinna anklang i en historiskt uppvuxen statsbildning, så länge
någon livskraft finnes kvar i dess ådror. Det har emellertid
oberoende härav sitt intresse att se en av den nya politiska
världsreligionens huvuddogmer angripen från dess egna utgångspunkter.
Zimmerns arbete är avslutat våren 1918. Det skulle vara nöjsamt
att veta, i vad mån han ans*er ententens seger ha bragt hans ideal
närmare dess fullbordan. Det är ju möjligt, att detta ideal ligger
såpass nära det faktiska brittiska väldet, att de spår fredsverket bär
av den av honom såsom »oblyg» karakteriserade satsen sacro egoismo
nazionale icke sticka honom i ögonen. Det är i detta avseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
