Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Demos’ hövdingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 83
lering och slutlig avsättning eller undfallenbet för den primitiva
demokratien i dess olika former. Hur det valet kommer att utfalla,
därom kan säkert intet tvivel råda. Redan förut har demokratien —
tendensen är som bekant universell inom samtliga partier, fast
reaktionen mot den är olika stark, än så länge — utbildat någon sorts
ny moralisk förkunnelse om den personliga självuppgivelsen inför
parti- och mötesbeslut såsom ett politiskt imperativ. Hotad och
diskrediterad, med sin ursprungliga övertygelse i många fall rubbad
av erfarenhetens lärdomar kommer med all säkerhet arbetarrörelsens
ledning att söka räddningen i den primitiva demokratiens speciella
moralkodex. Det är denna utveckling, som drivits till kris genom
upptäckten av de senaste resultaten av alliansen mellan demokrati
och storfinans.
Härav hotas onekligen stora värden inom vårt samhällsliv. La
démocratie c1 est fenvie, och misstron hos de djupa leden drabbar
skyldiga och oskyldiga. Det myckna dugliga arbete som av arbetarnes
representanter ullörts inom kommun och stat kommer härigenom i
allvarlig fara. För dem som betraktat demokratien såsom någon
slags politisk uppfostringsanstalt måste desillusionen bli särskilt stark,
då det visar sig, att så snart disciplarne vunnit tillräcklig utbildning
för sitt kall, så bli de av andra orsaker ur stånd att
tillfredsställande fylla detta. Härmed är en av demokratiens fundamentala
svagheter ur samhällssynpunkt blottad och klar. Den representant
för demokratien, som verkligen vill sköta sitt värv efter sakliga
synpunkter, finner sig plötsligt urståndsatt att göra någon nytta, då han
ej längre har partiet och valmännen med sig. Han får i stället nöja
sig med att »avlyssna folkviljan».
Häri ligger även en av de mest vägande invändningarna mot den
»ekonomiska demokrati», varom varslats i våra vänsterpartiers
program, där den fått utgöra det något skröpliga kittet i de vidgade
blocksprickorna.
Den representant för arbetarne inom ett företag, som sättes in i
ett »driftråd» — en verkligt ominös germanism! — förlorar sina
kamraters förtroende i samma mån, som han skaffar sig kunskaper
om och vill ta hänsyn till den ekonomiska verklighet som betingar
företagets skötsel. Samma fenomen således över allt, där
demokratien drar fram.
Den plötsliga moraliska upplösningen av ledningarnas position
inom arbetarrörelsen är en desto allvarligare företeelse, som just nu
situationen är sådan, att dessa svagheter hos demokratien kunna bli
särskilt ödesdigra för vårt land. Inom politiken befinna vi oss i
fredskrisens mest kritiska skede både på det sociala och det
utrikespolitiska området, utan utsikt att få en stark och beslutsam man
vid rodret och med partierna sneglande på regeringsbildningens
inverkan på höstvalen.
På arbetsmarknaden råda alldeles samma förhållanden som åren
1908—1909, endast med det onda intensifierat av krigstidens
omvälvningar. Vi ha haft en uppgångsperiod, med stigande löner och lev-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
