Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vad innebär en modern världsuppfattning?. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAD INNEBÄR EN MODERN VÄRLDSUPPFATTNING 111
på varandra. Och med kritiken av det ena är egentligen också
kritiken av det andra given.
Det kan helt naturligt här icke komma ifråga att ingå på
någon grundligare undersökning av dessa begrepp. En sådan är
given av Phalén. Vad som här kan givas är endast ett
framhävande av vissa grundläggande synpunkter och ett tillämpande
av grundtankarna med avseende å uppbyggandet av en allmän
världsbild.
I klassisk enkelhet framträder substansbegreppets ursprung
hos de gamla milesierna, vilka frågade efter alltings »urämne».
Det måste givas något, varav allting består, något i all
kvaliteternas växling bestående, något i sann mening varande, varpå
all mångfald kan återföras. Ty elementen övergå ju i varann.
Den ena företeelsen framgår ur den andra. Och därför måste
allt kunna återföras till ett, något som ligger till grund för allt
annat. Ur denna princip kan så allt härledas. Allt är dess
former. Och denna princip måste vara en.
Här ha vi redan substansbegreppet klart utformat. Det
kommer sedan igen åter och åter i filosofiens historia, än i den
ena, än i den andra formen. Jag påminner ytterligare blott
om Spinozas konsekventa utförande av detsamma. Substantia
est una — infmita — causa sm — aeterna actuositas — Deus
sive natura naturans. Substansen är en — oändlig — orsak till
sig — evig verksamhet — Gud eller skapande natur. Här ha
vi substansens egenskaper, klart uttänkta, klart utformade. Och
substansen är självbestämd, är per se, genom sig själv. Det
ligger i dess begrepp att vara causa sui, att vara genom sig själv.
Allt annat är genom substansen, har sin grund i denna. Allt
annat är blott substansens modifikationer, dess närmare
bestämningar, dess »modi». Och dessa modi ha i substansen sitt
egentliga väsen, i sig själva ha de ingen sann verklighet. Endast
substansen är det sant varande.
Låt mig här till en början gripa ut en enda synpunkt.
Substansen är tänkt såsom ett bestående eller perdurerande subjekt
för växlande bestämningar, ett subjekt, som förblir detsamma
under egenskapernas växling. De i tid och rum givna modi
— vår sinnliga världs hela mångfald — äro blott modifikationer
hos substansen, tillfälliga bestämningar, som från denna
synpunkt icke framställa substansen själv. Denna består i sin
upphöjda och avskilda självnödvändighet oberoende av all tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
