Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vad innebär en modern världsuppfattning?. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 EINAR TEGEN
växling. Modi växla, men substansen består. Och vi ha
huru milesiernas substansbegrepp ger uttryck åt samma tanke.
Substansen är det bestående, blott dess former, dess
bestämningar växla. Och detta substansbegrepp ligger i själva verket
bakom även vår tids tankar på ett enhetligt subjekt för skilda
tidliga fenomen, så t. ex. vid föreställningen om en enkel eller
enhetlig själ såsom subjekt för de många på varandra följande
medvetenhetsyttringar, varav ett människoliv består. Det gör
här intet till eller från, orn detta subjekt sedan själv tankes
uppkomma eller om substansen i enlighet med Spinoza
konsekvent fattas såsom en och oändlig. Grundsynen är i detta
avseende densamma. Och i båda fallen är eit bestående subjekt
för växlande bestämningar antaget. Saken utgör i själva verket
ett slående exempel på hur nära de filosofiska tankarna ofta
stå de begrepp med vilka vi alla dagligen röra oss. Steget är
icke långt från vårt vardagliga subjektsbegrepp till filosofernas
absoluta.
Det är en gammal god regel som lyder så: man skall låta
detta vara delta. Den kunde kallas all verklig vetenskaps
huvudregel. Den gäller ock för filosofien. Ett kan icke vara ett
annat. Låtom oss tillämpa denna regel på substansbegrepppet i
nyss nämnda form — ty blott genom en försyndelse mot
densamma har det kunnat uppstå. Ett subjekt med vissa angivna
bestämningar kan icke vara detsamma som ett annat subjekt med
vissa andra angivna bestämningar. Om subjekt är detsamma som
subjekt för bestämningar så kan icke det subjekt, som har
bestämningarna abc vara detsamma som det som har bestämningarna
a b d — låt vara att vissa bestämningar, a och b, äro desamma i de
båda fallen. Med andra ord: om bestämningarna växla, så växla
ock subjekten. Subjektet konstitueras väsentligen av sina
bestämningar. Ta bort de senare, och det förra försvinner ock. Någon
särskild bärare av bestämningarna jämte dessa hos det hela
(subjektet med dess bestämningar) är icke tänkbar. En sådan
bärare vore just det hela och dock icke det hela. Därför: lika
många komplex av bestämningar — lika många subjekt. Det
är då ock klart, att det ofta är godtyckligt, var gränsen dras
mellan subjekt och subjekt — det beror av vilka bestämningar
nian räknar dit: man tanke t. ex. på bladet i en bok och på
hela boken. Och så även i stort. Och vad som här för oss är av
särskild vikt: ett subjekt, som består under bestämningarnas väx-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
