Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vad innebär en modern världsuppfattning?. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 EINAR TEGEN
här gå in pä iargteorieraa. Det må vara nog med alt framhålla,
att inan äger goda skäl att möta teorien orn färgernas rena
subjektivitet och falskhet med ett rågat mått av god skepsis. Man
synes icke tillräckligt reflektera över att den fysiska process
som år färguppfattningens orsak, här endast år att betrakta
såsom orsak till denna uppfattning, intet mer. Om färgen själv
har man därmed intet sagt, icke heller om det objektiva
förhållande, som därjämte kan råda mellan färgen ifråga och den
fysiska processen.
Men orn nu verkligheten på detta sätt består av reala
kvaliteter, av moment, varav det ena ej kan återföras på det andra
utan där allt år lika verkligt, blir den då icke utan sammanhang
inom sig? Får men da icke en fullkomligt sammanhangslös
mångfald, där det ena icke år förbundet med det andra, en
värld utan varje nödvändighet, ett kaos?
Frågan förutsätter, att nödvändigheten i tillvaron är tänkbar
endast med bibehållande av det gamla orsaksbegreppet, enligt
vilket det ena kunde härledas ur det andra, varur det realt
sett frambringas. Och försåvitt den innebär ett krav på
kontinuitet mellan verklighetens olika moment, är den berättigad.
Verkligheten kan icke tänkas utan varje som helst konstans i
i sin inre struktur. Denna konstans år blott icke en
substantiell. Jag återkommer till den saken senare. Här vill jag blott
påpeka, att den »nödvändighet» nian måste anta råda även i
avseende å diskretionen i tillvaron, hoc est i avseende å
relationerna mellan dennas diskreta tidliga moment, mellan orsak
och verkan, den år ingalunda knuten till den i frågan gjorda
förutsättningen av ett frambringande. Dess villkor är icke
identitet mellan orsak och verkan. Tvärtom. Det torde vara så,
att en nödvändig förbindelse mellan reala moment kan
föreligga endast om leden bevara sin självständighet i förhållande
till varandra och till förbindelsen, relationen själv. Först under
detta villkor kan man ju över huvud tala om en förbindelse,
ett sammanhang. Är allt ett, så kan ock allt följa ur allt, och
så hamnar man förvisso i kaos.
Vad angår frågans positiva sida, själva grundandet av
orsaksförhållandets »nödvändighet», så nöjer jag mig här med tvenne
anmärkningar. Dels är att märka, att den »nödvändighet» man här
talar om egentligen är en nödvändighet hos omdömet om
förhållandet, icke hos detta självt. Verkligheten själv kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
