Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vad innebär en modern världsuppfattning?. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAD INNEBÄR EN MODERN VÄRLDSUPPFATTNING 123
fil! tänken på att allt är besjälat, till panpsykism, eii teori, som
åtminstone torde kunna betecknas som tvivelaktig. Den här
utförda uppfattningen lämnar emellertid — principiellt sett —
rum för det psykiska i huru vidsträckt omfattning som helst
inom universum och inskränker det icke till deri erfarenhet vi
äga om något besjälat. Den utgår blott icke från denna tanke
eller drives till densamma i likhet med parall ellteorien-
Inom en verklighet sådan vi här skizzerat densamma och med
ett orsaksbegrepp, som icke innesluter tanken på ett
frambringande, skulle man då också i viss mening kunna tala om en
nyskapelse. Ty det är tydligt, att då verkan icke behöver, jå,
alls icke kan vara vare sig helt eller delvis identisk med
orsaken, så måste den alltid innebära något nytt i förhållande till
denna. Och försåvitt vidare det i tiden föregående är en ny
kombination, som förut icke inträffat — och jag tänker här
icke blott på eii kombination av atomer — så måste också det
i tiden efterföljande innebära något nytt och överraskande, även
om det av den som ägde en tillräcklig kunskap om det
föregående tidsmomentet möjligen skulle kunna förutsägas.
Långt ifrån att förenkla och dumdrygt schematisera tillvaron
lämnar således denna allmänna världsbild — och något mer
kan filosofien icke ge — framtiden tvärtom öppen för nya
kombinationer, nya världssituationer i oändlighet. Och vill man
i denna mening tala om en »skapande utveckling», en evolution
créatrice^ så har jag intet däremot. Livets och det oändliga
vardandets skaparkraft är en alltför påtaglig realitet för att det
skulle falla mig in att förneka densamma. Man må blott icke
mena, att denna kraft eller detta vardande är en substans, som
aktuellt utvecklar sitt latenta innehåll eller som fortlever i det
nyskapade. Och man må icke mena, att allt ar liv, nyskapelse,
utveckling i någon annan mening än den att tillvaron också
kan eller rättare måste ses under tidens aspekt, och att denna
tidliga tillvaro också inom sig rymmer organismer, liv, lägre
och högre med medvetande, känslor, viljeyttringar. Och var
här gränsen går, är icke oss givet att uttala.
Det är därför också naturligt, att tillvarons oändliga rikedom
icke kan begränsas inom eii formel i annan mening än att om
denna oändligt skiftande »skapande utveckling» också vissa
all-raånna lagar gälla, lagar, som sedan i oändlighet kunna
specialiseras. Varje fore och efter av reala moment är ju en lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
