Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Konservativ demokrati. Av Birger Lövgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Särskild makt ligger på att taga ställning till de religiösa och
kyrkliga problemen. Det lär väl till sist icke kunna undgås, att
innerst konservatismens rötter äro att söka på detta område.
Pietet och fromhet äro väsensbesläktade, om icke rent av samma
sak, såsom i det latinska språket, där de uttryckas med ett och
samma ord; och det kan bli fråga om icke hängivenheten för
det förflutna får sin värmande styrka framför allt ur förvissningen
om ett däri skönjbart samband med det eviga. Det ligger därför
i sakens natur, att den politiska konservatismen också skall vara
kyrkligt konservativ. Dess historiska läggning för den till
fasthållande vid statskyrkan. Fädernas land och fädernas kyrka
ha för den ingått en oupplöslig organisk förening. Alltsedan vår
historias gryning ha fädernas id och gärning signats av kyrkan,
i kyrkans fostran har vårt folk vuxit till tukt och mandom.
Gustaf II Adolf, Karl XII, Gustaf Vasa, Olaus Petri, Axel
Oxenstierna o. s. v. — de flesta av vårt folks stora hjältenamn äro
också vår kyrkas. Jag kan icke tänka mig en konservatism, som
kan bortse från allt detta, jag kan icke tänka mig en antikyrklig
konservatism, sådant jag här fattat begreppet konservatism.
Väl kan ingen neka, att kyrkan nu är skröplig och fallfärdig,
att den förlorat det mesta av sin makt över människorna, det
mesta av sina forna förädlande och fostrande möjligheter. Väl
kunna religion och sedlighet trivas även utom statskyrkans
råmärken. Men denna erbjuder dock de säkraste garantierna
härför. Den är staten organiserad för religiösa och sedliga uppgifter.
Och jag tror, att staten varken kan eller bör släppa dessa och
såmedelst avskära sambandet med livets ideella makter.
Och kyrkan kan på nytt fyllas med en levande ande. Dess
präster och lärare måste bli män på höjden av tidens bildning,
måste gå till sitt kall fyllda av hänförd kamplust, okuvlig
segervilja och mod att försaka allt, ja offra intill den egna
personligheten. De söndagliga gudstjänsterna måste bli högtidsstunder,
mot vilka människorna kunna se framåt med glada förhoppningar
och ur minnet av vilka de kunna hämta styrka under veckans
strävan. Församlingen skall gå i kyrkan för att där lyftas över
vardagslivet, fyllas med höga ideal och på den rena och starka
viljestämningens vingar höjas till att förnimma evigheten, till
det som är bakom och i det som synes vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
