Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Humor och melankoli. Av Elof Åkesson - Nathan Söderblom: Humor och melankoli och andra Lutherstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR U7
domsarbete, den lutherska reformationen. Man skulle kunna våga en
gissning: Luther är — jämte Nya Testamentet — den höga
orienteringspunkt, från vilken religionshistorikern ständigt på nytt blir varse
sitt sanna jag. Djupa personliga behov likaväl som historisk och
psykologisk forskningsiver ha tydligen bundit Nathan Söderbloms
blick vid Luthers mäktiga gestalt. Skilda kallelseuppgifter synas ha
tvingat till förnyad prövning av reformationens religiösa arv. Såsom
pastor i Paris fick han på nära håll bevittna modernisternas, trots
all sedlig och intellektuell energi, hopplösa kamp mot en stelnad och
ofelbarhetskrävande kyrka. Dylika erfarenheter gåvo sannolikt ett bättre
mått för Luthers religiösa djup och samvetsömma lidelse än Ritschls
beundran för reformationens världsbejakande^och världsbehärskande
fromhetstyp kunnat skänka. Professorn i »teologiska prenotioner och
teologisk encyklopedi» kunde icke underlåta att ställa Luthers lilla
katekes i religionshistorisk belysning, de blivande lärarna i Sveriges
kyrka till gagn. Och den nuvarande kyrkofursten i Schleiermachers
anda, som fått sig ålagt att göra den evangeliska katolicitetens ideal
levande i en av krig och hat söndertrasad kristenhet, måste väl
framför alla andra känna sig uppfordrad att överväga innebörden i den
världshistoriska brytning, vilken av mer än en allvarlig kristen
utpekats som upphovet till den moderna tidens både andliga och
världsliga anarki. Då Nathan Söderblom nu samlat sina bidrag till den
psykologiska och historiska förståelsen av Luther (Nathan
Söderblom, Humor och melankoli och andra Lutherstudier. Sveriges
Kristl. Studentrörelses förlag. Stockholm 1919. 383 sid. 14,50 kr.),
kan man vara övertygad om att hans verk är präglat av lika
sällspord kringsynthet som grundlig detaljkännedom.
I det högre människolivets värld är det omöjligt att skilja verket
från personligheten. När det gäller Luther, blir, redan litterärt sett,
den hart när övermänskliga alstringen en ofantlig samling
»docu-ments humains». Även i skenbart torra och lärda föreläsningar
och disputationer kämpar en hel människa för en hel sak. För sena
tiders barn är det väl lättast att komma honom mänskligt nära genom
breven och bordssamtalen, i vilka omedelbarheten ännu är fullt frisk
-— ibland väl frisk. Satsen att »ingen av släktets store givit utförligare
och uppriktigare besked om sig själv» torde kunna försvaras, fastän
Luther icke såsom många helgon och syndare vrängt ut och in på sin
själ i självbespeglande och självnjutande bekännelser, i minnet lagda
till rätta efter dogmatiska och estetiska krav. Hans gärning, icke
minst som doctor consolator — samvetenas tröstare — krävde
sin man. Där fanns ingen plats för »mit livs legende» hos Martinus
Luther »känd i himmelen, på jorden och i helvetet». Han sade sig
vilja helt och hållet glömmas för det objektiva värde han upphöjt
och prisat genom sitt verk: Kristi evangelium. Men just därför har
man rätt att bakom hans gärningar söka personligheten.
Ursprungligheten och mustigheten har Luther gemensam med de
störste humoristerna i alla tider, vilket icke hindrar Harald Höffding
att gå honom förbi med tystnad i sin psykologiska studie över Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
