Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 8. 3. 1920 - England och Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 165
fraktionen i en svår ställning. Unionistpartiet har dessutom, bortsett
från dess numeriska underlägsenhet, även att kämpa med en annan
svårighet, nämligen brist på ledare. Av dess mera framskjutna
medlemmar finnes ingen som åtnjuter någon popularitet inom de bredare
lagren, under det att både Smuts och Hertzog äro vida kända och
ytterst populära personligheter. Särskilt den sistnämnde har genom sin
eldiga vältalighet och ,sin hart när fanatiska entusiasm förvärvat sig
talrika beundrare. Det är därför säkerligen föga troligt att
unionis-terna vid de blivande vakn komma att spela någon mera framträdande
roll; deras betydelse är i ständigt avtagande, och många engelsmän
ha öppet förklarat sig föredraga att giva sina röster åt det moderata
holländska partiets kandidater framför att kasta bort dem på
unionis-ternas män. Det är sålunda efter allt att döma en avgjord sak, att de
båda holländska partierna komma att ha det avgörande ordet vid
bestämmandet av Sydafrikas framtida politik.
General Hertzog och det parti, för vilket han istår i spetsen, strävar
som nämnt ganska öppet att upplösa eller i varje fall så mycket som
möjligt försvaga sambandet mellan Sydafrika och England. Den grund,
på vilken deras agitation vilar, är — och detta förtjänar att särskilt
framhävas som ett exempel på historiens ironi — presidenten Wilsons
ocih Lloyd Georges upprepade tal om de små nationernas rättigheter.
Från engelskt håll gör man emellertid gällande att de konsekvenser,
partiet härvidlag anser sig berättigat att draga, sakna bindande kraft,
då partiet ännu icke är i majoritet och dessutom — enligt engelsk
uppfattning — infödingarna förmodligen föredraga det engelska väldet
framför det holländska. En synpunkt, som även då och då
framkommer i diskussionen, är den att general Hertzog och hans anhängare
genom sin mot England föga vänliga hållning under kriget egentligen
förverkat sin rätt att framträda som talemän i rikspolitiska frågor.
Emellertid är det icke möjligt att sluta ögonen för det faktum att ett
argument sådant som detta i realiteten är omöjligt att föra i fält emot
en man, som kan stödja sig på en så rotfäst och så vidsträckt
popularitet som general Hertzog, och att det under inga omständigheter
kan utnyttjas i praktiken. På engelsk sida vet man onycket väl, att
den holländska nationalismen är en realitet, som icke bringas ur
världen genom mer eller mindre äventyrliga extrema motåtgärder. Man
måste komma ihåg att ett betydande antal av de holländska elementen
i Sydafrika aldrig upphört att betrakta general Botha som en förrädare
mot boernas sak, och det är därför ej ägnat iatt förvåna att hans
efterträdare och politiske arvtagare, general Smuts, ävenledes står mycket
illa till boks hos <en del av sina landsmän. För alla dessa element är
Hertzog den ende, till vilken de kunna sätta sina förhoppningar. Deras
politiska mål är återställandet av de före boerkriget 1899—1902
gällande förhållandena i Sydafrika, och den ,av Hertzog ledda deputation,
som för att framlägga dessa krav den 5 juni 1919 i Paris hade företräde
hos Lloyd George, betonade också detta med all tydlighet. Lloyd
George uttalade i sitt omsorgsfullt formulerade svar, att något bifall till
en dylik framställning från engelsk sida vore utesluten (»We could
12. Svensk Tidskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
