Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 8. 3. 1920 - Finlands skyddskårer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 171
finnes dessutom kring Vasa stad ett annat rent svenskt distrikt. Mot
östra gränsen ligga Viborgs och Sordavala distrikt, vilkas betydelse
redan i det iföregående antyddes. Vid sidan av distriktschefen står
distriktsstaben, som består av inalles fem medlemmar, och under honom
lyda lokalcheferna, som representera var sin lokala
skyddskårsformation. Varje socken har nämligen sin egen lokala kår. Lokalchefen
utnämnes av distriktschefen på förslag av kommunen, alldeles på
samma sätt som distriktschefen nomineras av överbefälhavaren på förslag
av distriktet. Vidare kan nämnas, att varje distriktet har sin särskilda
inspektionsofficer, som är en utbildad militär.
Högsta ledningen av Finlands skyddskårer handhaves av huvudstaben
i Helsingfors och dess chef överste G. D. von Essén. Huvudstabens
verksamhet fotas på en fullkomligt militärisk organisatioii. Den
arbetar på fem avdelningar, den administrativa, som ungefär motsvarar
krigsministeriet i armén, den militära, som har en generalstabs
funktioner, den ekonomiska, som motsvarar arméns intendentur,
fälttyg-mästareavdelningen och personalavdelningen. För närvarande hysas
planer på en särskild sektion för främjande av gymnastisk utbildning
och sport. För hela landets räkning arbetar en särskild .vapenverkstad
i Helsingfors.
Av ej ringa vikt är iäven den med intresse omfattade Lotta-S
värdrör elsen, som på sitt sätt lämnar ett kraftigt stöd åt Finlands
skyddskårer. Här komma landets kvinnor männen till hjälp på områden,
där de äro hemma. Kurser hållas i sjukvård, matlagning o. dyl., och
talrika syföreningar arbeta för skyddskåristernas beklädnad, <som så
gott som helt och hållet bekostats av privata personer. Över huvud
taget har den finländska staten hittills mycket litet bidragit till
skyddskårernas ekonomiska understöd. Så erhölls under år 1918 från staten
intet annat än löner åt distrikts- och lokalchefer. Alla andra utgifter
bestredos med medel, som donerades eller insamlades på privat väg.
Offervilligheten i Finland Ihar i detta avseende varit storartad. Gåvor
ha strömmat in, och den frivilliga arméns beklädnad är för närvarande
rätt tillfredsställande. År 1919 var statsanslaget 4 millioner mark, och
för 1920 har man i budgeten föreslagit en summa om 20 millioner.
Frågan om officersutbildningen var länge brydsam. Hösten 1919
öppnades emellertid i Tavastehus en speciell skola för skyddskårsbefäl.,
Den första 3-månaderskursen avslutades i januari detta år, varvid 100
deltagare kunde utdimitteras. Dessa kunna förresten, om de äga
tillräcklig bildningsgrad och i övrigt anses lämpliga, efter en kortare kurs
I militärens kadettskola förvärva sig reservofficersigrad. En annan kurs
begynte omedelbart efter den förras slut och skall efterträdas av ännu
en tredje. Dessutom finnas i nästan varje distrikt underofficerskurser
för utbildning av dugligt underbefäl, som får lära sig taktik, skötsel
av maskingevär, vapenlära o. s. v.
Beträffande beväpningen kan sägas, att den är mycket god.
Kulsprutor äga skyddskårerna synnerligen rikligt, och artilleriavdelningar
finnas nu i de flesta städer. Även rytteri har här och där uppsatts.
Finlands skyddskårer äro frivilliga sammanslutningar, öppna för alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
