Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 8. 3. 1920 - Kulturtradition och stavningsreformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturtradition oeh
stavningsreformer.
DAGLENS FRÅGOR
Herr Hage, den vänstersocialistiske
Norrbottens-representanten, besjälas av en oöverträfflig
framstegsvänlighet i alla nationellt pedagogiska frågor. Han nitälskar varmt
för en radikal omvärdering av den svenska hävden; hans sympatier äro
avgjort på Klockupprorets och Nils Dackes sida, och det förtryter
honom, att dessa sympatier alltför svagt avspeglas i den reaktionära
skolbokslitteraturen. Hr Hages kamp för en revision av den förvanskade
svenska historien har hittills icke krönts av större framgångar; fåfängt
har också en av hans skrivande partivänner i tidskriften
Zimmer-wald framlagt »bevisen» för, att det ryktbara s. k.
Helgeandsholms-beslutet av år 1282 måste vara alldeles äkta och att påståendena om
motsatsen äro kapitalistlakejers — C. G. Styffes och andras — lösa
och skamliga påfund. På ett annat område av kulturarbetet ha
lik-visst hr Hages uppslag mött större förståelse, låt vara att på sistone
även Andra kammarens majoritet undandragit dem sitt stöd.
Sammanhanget härvidlag är så pass belysande för riksdagspolitikens artigast
sagt oberäkneliga moment, att det förtjänar att räddas åt samtiden ur
riksdagstryckets massiva oöverskådlighet.
Vid förra årets riksdag väckte nämligen hr Hage en motion om
utarbetning av ett förslag till reformerad »praktisk och lättlärd»
stavning. Den genomgripande cirkulärreformen av 1906 var ej längre
tillfyllest; ljudenlighetens (judenlighetäns) ideal hägrade alltjämt i fjärran
för den sanne kulturprogressisten. Man behövde därför en ny,
ordentlig reform, en reform »en gång för alla», så att rättskrivningslärans
huvudbry definitivt förvisades till ett odemokratiskt förflutet. Hr Hages
yrkanden rönte nådigt beaktande av Andra kammarens första tillfälliga
utskott, som fann sig böra tillstyrka motionen, sedan Svenska
akademien och Läroverksöverstyrelsen bestämt avstyrkt densamma och
Skolöverstyrelsen i varje fall förutsatt en grundlig och allsidig
utredning. Sedan bifölls motionen av Andra kammaren — utan debatt. Den
gamla högerstyrda Första kammaren lät den emellertid falla under
påpekande av att skolorna kunde behöva något, som hette »lugn och
arbetsro», och motionären fick därför underkasta sig obehaget att i
år återkomma, nu med gott hopp om bättre resultat efter Första
kammarens totala omgestaltning. Men då inträffade något egendomligt.
Fortfarande hade hr Hage sitt tillfälliga och enhälliga utskott med
på noterna. Visserligen vågade utskottet ej heller nu bestämt uttala sig
om, huruvida det vore riktigare att vidtaga »en stor reform en gång
för alla eller i två (!) omgångar», eller om man borde föredraga »små
oftare återkommande reformer». Dock ville det synas utskottet, att
vissa skäl talade för »o/fa återkommande små reformer». Och under
åberopande av lättlärdhetsmotivet tillstyrktes framställningen. Den gick
till Andra kammaren. Det blev debatt — en troligen både för
motionären och utskottsherrarna oförmodad debatt. Fast inga reservationer
funnos, avslogs motionen, sedan både liberala och socialdemokratiska
talare uttryckt sina stora tvivel angående riktigheten av en princip,
som måste inkasta vår svenska ortografi i ett permanent, rent av
auktoriserat osäkerhetstillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
