Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Vårt penningväsendes närmaste framtid. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT PENNINGVÄSENDES NÄRMASTE
FRAMTID
AV PROFESSOR ELI F. HECKSCHER
Det är helt naturligt två frågor rörande vårt penningväsende
som man främst skulle önska besvarade. Den ena gäller
vilka resultat aktionen och motaktionen i valutastriden hittills
ha medfört, den andra vad som i det nya läget bör göras för
att komma till mänskliga förhållanden. Tyvärr är det ej lätt
att uppnå fullt klara resultat i någotdera hänseendet.
Utvecklingen sedan det ödesdigra beslutet om sedlarnas
oin-löslighet den 17 mars har karakteriserats av att riksbanken
gjort två försenade eftergifter åt kraven på ett sunt
penningväsende. Den första var den i många månader påyrkade
räntestegringen från 6 till 7 procent, verkställd två dagar efter
beslutet om sedlarnas oinlöslighet. Från såväl riksbanks- som
privatbankshåll hölls den fram som en lockelse — underligt
nog, då just kravet därpå hade ansetts som
nationalekonomernas största försyndelse — under de dagar propositionen om
oin-lösligheten svävade mellan liv och död, ehuru det alltid
under-ströks, att åtgärden ej var en verkan av den nya aktionen utan
skulle ha kommit ändå. Det är en god engelsk regel att ej
»impute motives», och man kan också nöja sig med att fästa
uppmärksamheten på det egendomliga tidssammanhanget, som
må ha varit en händelse fastän det såg ut som en ovanligt
tydlig tanke. Det var en lycka, att diskontostegringen äntligen
kom, och likgiltigt, om den kom av det ena skälet eller det
andra, ty dess verkan ändras ej därav.
Riksbankens förutvarande chef, frih. Langenskiöld, hade
emellertid redan förut fästat uppmärksamheten på det enastående i
en sådan politik som att vid »svår penningkris» —
Regeringsformens förutsättning för att oinlöslighet lagligen skall kunna
beslutas — behålla det s. k. returdiskontot, d. v. s. ge privat-
13. Svensk Tidskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
