Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Vårt penningväsendes närmaste framtid. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 ELI F. HECKSCHER
bankerna den förmån som består i att riksbanken rediskonterar
deras växlar till lägre ränta än andras. Returdiskontot är ett
medel för riksbanken att hjälpa privatbankerna till ökad
kredit-givning och alltså raka motsatsen till vad diskontostegringen
var avsedd att åstadkomma, för att icke tala om oförenligheten
därav med den falskeligen föreburna »svåra penningkrisen».
Varför riksbanken icke indrog rediskonteringsförmånen antingen
före eller åtminstone samtidigt med diskontostegringen lär alltid
förbli en hemlighet; men efter ytterligare tre veckor, den 8
april, skred banken verkligen till denna åtgärd.
Orsaken var då den närmast föregående veckorapportens
utseende (3 april), med en ökning av sedelutgivningen på en vecka
med över 91 mill. kr. och — det från riksbankssynpunkt sannolikt
betänkligaste — sedelreservens nedgång från 104,1 till 12,8 mill.,
d. v. s. dess nästan fullständiga försvinnande. Utan tvivel bestod
den speciella orsaken i själva kvartalsskiftet, som kanske t. o. m.
erbjöd några extra svårigheter; men det är likväl av största
betydelse, att riksbanken, trots starkt ökad guldkassa och med
125 mill. kr. ökad sedelutgivningsrätt, på ett hår när hade
kommit utanför lagen. Den brist på förtänksamhet, som består
i att ej på förhand möta dylika situationer utan handla först
sedan de inträtt, må blott i förbigående påpekas, ty detta
drag hos vår riksbanksledning är tyvärr ingen nyhet.
Viktigare är nu att framhålla vad riksbanken i detta fall icke gjorde,
nämligen att begära ytterligare utvidgad sedelutgivningsrätt, så
som den gjort förut vid liknande tillfälle. Det är naturligtvis
omöjligt att säga, om något sådant skulle ha försökts även
denna gång, för den händelse icke den stora mars-bataljen hade
föregått; men däremot kan man möjligen räkna med, att varken
riksbanken själv eller vad som uppfattar sig såsom riksbankens
organ, landets regering, känner någon åhåga att efter vad som
nu förekommit närma sig riksdagen med nya krav på
lättnader för bankens ledning. Och då har den skarpa belysning,
som fallit över vården om vårt penningväsende, likväl burit sin
frukt.
Men har striden för penningvärdet nått sitt närmaste mål,
penningvärdets stabilisering och förbättring, eller har läget rent
av försämrats? Det är för tidigt att försöka svara definitivt
därpå. Att den dubbla diskontostegringen, nämligen den för
alla låntagare och den extra för privatbankerna, måste verka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
