Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Den siste tsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 245
alt d.T Dillon ej alllid är fullt så djupt initierad som hans framställning
antyder, — i varje fall kan han ej beskyllas för att underskatta sitt
vetande och sitt omdöme — och hans hök utgör naturligtvis ingalunda
det sista ordet om det ryska tsardömets .slutskede. Men till grundval
för sina iakttagelser kan han åberopa upprepade och långvariga, över
lyra årtionden fördelade perioder av skiftande vetenskaplig och
journalistisk verksamhet i Ryssland, där han kommit i omedelbar beröring
med folk av alla slag, ministrar, prelater och högtbetrodda polismän
likaväl som reform-drömmarnas »intelligent-er» och de revolutionära
stämplingarnas män. Särskilt framträder han som Wittes förtrogne,
och hans bok innehåller bl. a. många och långa diktat av denne
»Rysslands störste statsman sedan Peter den store», åt vilkens minne den
också är dedicerad. Den ger en rad av visserligen något osystematiskt
formade, men desto mer konkreta bilder ur Rysslands inre och yttre
historia från Alexander II:s mord till Nikolaj II:s fall, i all dess spänning
och fast otroliga ohygglighet. Icke minst av intresse erbjuda de
inledande betraktelserna över storryssarnes nationella psykologi, på
intensivt studium och intim bekantskap grundade iakttagelser, som
understundom på ett överraskande sätt sammanfalla med Hjärnes skarpast
formulerade satser om karaktärslösheten i det ryska folklynnet.
Här skall ej lämnas någon redogörelse för det Dillonska arbetets rika
och växlande innehåll — ingen skall ångra att direkt taga kännedom
därom. Det skall endast beröras som bakgrund till ett ännu senare och
från ännu mera initierat håll lämnat bidrag till kännedomen om en
särskild punkt av Rysslands senare historia, dess olycklige och
olycks-bringande .siste kejsares karaktär och andel i sitt rikes öden.
Sin uppfattning av Nikolaj II framlade Dillon redan 1904—05 i ett
par engelska tidskriftsartiklar, för övrigt mycket ovälkomna för den
engelska publiken, och även efter tsarens mord har han gjort samma
synpunkter gällande i Daily Telegraph, såsom vilkens ryske
korrespondent han under långa tider verkat.
En skyldig reverens för självhärskarens husliga dygder, ett isvagt
erkännande av välmening och en viss begåvning hos honom, det är
ungefär så långt han sträcker sin välvilja mot sitt offer. För övrigt spar
han icke på färgerna. Viljesvag, ytterligt opålitlig, illojal mot sina
tjänare (tydligtvis framförallt Witte!), obeständig men envis i småsaker,
blind för förhållandet mellan orsak och verkan, oförmögen av
systematisk handling, oemottaglig för upplysning — annat än från andar,
okunnig om folkpsykologi och internationell politik, känslolös för sitt
folks lidanden och för den ryska rättskipningens urspåringar, så skildrar
han Nikolaj II. I frasen »Jå, jiag vet, jag vet!» finner han ungefärligen
hans politiska valspråk uttryckt. Men därtill kom, ännu farligare, hans
okunnighet om sin egen inkompetens, hans med tiden nästan till
stor-hetsmani växande uppfattning av sin ställning i världen och sin egen
förmåga, som tog sig uttryck i de barnsliga påteckningar, med vilka
denne »bläckhornets Narkissos» prydde statshandlingarnas marginaler,
men också i direkta ingripanden i storpolitiken, om vilkas räckvidd han
själv var omedveten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
