Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Den siste tsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 DAGENS FRÅGOR
I en under förra året påbörjad serie S b u v e n i r s de m o n
ministere har nu Nikolaj II:s utrikesminister under de
betydelsefulla åren 1906—09, A. Isvolski, i årets första häften av Revue
des d e u x m o n d e s publicerat en artikel, N i c o l a s II, där han
å sin sida framlägger sin uppfattning och sina personliga intryck av
sin olycklige härskare. Hans uppsats framträder i viss mån som en
gensaga mot Dillons framställning. Även i sin form erbjuder den
avsevärda olikheter mot denna. Medan Dillons bok är skriven med
journalistisk fart och skärpa, med levande karaktäristiker och
oförbehållsamma omdömen, märkes väl i Isvolskis artikel den rutinerade diplomatens
betänksamma, omsorgsfullt avvägda framställningsart. Emellertid torde
man ur själva urvalet och begränsningen av hans invändningar mot
Dillon kunna utläsa en ganska god bekräftelse av dennes uppfattning
i övrigt, liksom man har all anledning att taga fasta på de fakta och
förhållanden, som Isvolski i förbehållsamma vändningar konstaterar.
Det är nästan uteslutande mot Dillons teckning av Nikolaj II:s
personliga egenskaper, som Isvolski riktar sig — bilden av tsaren som
politiker lämnar han däremot tydligen i det hela orubbad. Bortsett
från en del faktiska tilldragelser, som ban framställer i annan
belysning, går hans försök till rehabilitering egentligen ut därpå, att tsaren
både intellektuellt och moraliskt var mera betydande än ban utmålats;
men han gör därvid medgivanden, som åtminstone ej ställa dennes
statsmannaegenskaper i en ljusare dager. Med en viss värme intygar
häri det sympatiska intryck, som tsarens blida personlighet gjorde.
Han vitsordar också hans naturliga intelligens, hans lätthet att fatta
en logisk argumentation — men han tillägger, att om han sedan följde
en motsatt väg, berodde detta ej på brist i uppfattningen, utan på att
han emellanåt lät sig påverkas av en vilja starkare än hans egen. Med
mycket eftertryck opponerar ban sig mot beskyllningarna mot Nikolaj II
att ha brustit i lojalitet — bl. a. bestrider han (liksom också Dillon)
uppgifterna att han under kriget skulle velat svika ententen genom att
sluta separatfred med Tyskland — men då han i viss mån bekräftar,
att tsaren alltid var av samma mening som den han talade med och
så att säga bockade ut en minister som han ville avskeda, vittnar detta
onekligen orn en viss opålitlighet, låt vara att iden psykologiskt kan
låta sig förklaras såsom oavsiktlig och fri från beräkning.
Nikolaj II:s politiska uppfostran blev enligt Isvolski i hög grad
försummad; hans egentlige lärare var en engelsman vid namn Heat h, en hygglig
karl och duktig sportsman men utan djupare kunskaper. Fullständigt
dominerad av sin faders vilja, fick ban aldrig bli »tsarevitj», utan förblev
»Nicky» intill sin oväntat tidiga tronbestigning. Under hans första
regeringsår »fortfor det ryska riket att styras av den avlidne kejsarens skugga»,
och senare, då Alexander Illis rådgivare lämnat plats åt ministrar efter
Nikolaj II:s eget val, »blev detta välde alls icke styrt». Medan
Pobjedonost-jev, vilkens verk Isvolski på det .skarpaste fördömer, trots allt dock inger
honom (liksom i än högre grad Dillon) en viss respekt, beklagar han
bittert det skadliga inflytande på Nikolaj, som under åren kring
sekelskiftet utövades av en servil upptågsmakare som inrikesministern Sipja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
