Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dogmer. Av August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 AUGUST JOHANSSON
om att inte kunna objektivt verifieras för utomstående. Det
kan vara tvivel om huruvida en dylik övertygelse rätteligen
bör kallas dogm; för min del tror jag dock, att så bör ske —
här finns det för dogmen karakteristiska : en förpliktelse, Som
vilar på någonting annat än empiri eller logik.
Vi ha hittills utgått från den förutsättningen att dogmen är
en övertygelse — teoretiskt, att någonting förhåller sig så och
så, eller praktiskt, att man bör göra så och så. Men är det
verkligen själva övertygelsen, som rätteligen bär namnet dogm?
Är det inte snarare övertygelsens formulerade uttryck? Är det
t. ex. den nyssnämnda tron på Gud såsom Fader och inte
snarare orden: Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och
jordens skapare? Det torde inte alltid tillräckligt observeras,
att här verkligen föreligger en rätt så viktig nyans mellan
284 AUGUST JOHANSSON
het och uppgift? Så får det politiska partilivet oundvikligen
en i viss mån dogmatisk prägel.
Men månne det i själva verket är annorlunda med andra
former av samfundsliv? Hur är det med staten över huvud
taget, bortsett från det speciella partilivet? Kan staten existera
utan att förutsätta en viss grad av tvångsrätt mot individen?
Och är icke övertygelsen om denna rätt en dogm? Och
familjen, kan den existera utan förutsättning av samhörighet
mellan man och hustru, mellan föräldrar och barn? Och är icke
övertygelsen om denna samhörighet en dogm? Kan det bevisas,
måste det inte fattas intuitivt, att det livslånga monogamiska
äktenskapet är den högsta formen för samliv mellan man och
kvinna? O. s. v.
Så kan man gå igenom olika former för mänskligt samliv
och samarbete, de mest omfattande och de trängsta, de mest
ingripande och de mest ytligt liggande, och ta fram exempel
på exempel, som förutsätta gemensam övertygelse i obevisbara
ting, med andra ord gemensamma dogmer. Jå, jag vågar påstå: det
är ett oförytterligt drag i allt mänskligt samliv, att det i större eller
mindre utsträckning bygger på gemensamhet i dogmer.
Kanske man invänder: men vad du na kallar dogmer, saknar ett
av de drag, som du själv förut framhållit såsom karakteristiska
för dogmen, nämligen det förpliktande; ingen kan ju tvingas
exempelvis till en sådan övertygelse om äktenskapet, som nyss
nämndes. Men en sådan invändning skulle innebära en
qua-ternio terminorum i fråga om sådana begrepp som plikt,
tvång o. dyl. Det är sant, att ingen övertygelse kan tvingas
in i hjärtat på en person; men det gäller lika väl om de
kyrkliga dogmerna som om andra övertygelser. Det Utvärtes
förpliktande hos dogmen — bortsett från den inre vissheten, som
är en helt annan sak — det är, att den, som inte delar de
dogmer, på vilka ett samfund vilar, förlorar moralisk — och
i flagranta fall även juridisk — rätt att tillhöra samfundet och
åtnjuta dess förmåner. Den som bryter emot den nyssnämnda
förutsättningen för äktenskapet, han har ställt sig själv reellt
utanför detsamma och riskerar att också formellt bli visad på
dörren. Den som inte erkänner statsborgarens skyldigheter,
han har förverkat den moraliska rätten att åtnjuta
statsborgarens förmåner; orn han tack vare statens flathet och övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
