Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 25. 5. 1920 - Hur pappersmynt börjar, och hur det slutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur pappersmynt börjar,
oeh hur det slutar.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 25. 5. 1920.
Världens penninghistoria erbjuder en rik
provkarta på pappersmyntets verkningar,
och man kan med bestämdhet påstå att, med ett enda undantag,resultatet
vid intet tillfälle och hos intet folk har blivit annat än
penningväsendets och penningvärdets ödeläggelse. Undantaget är Frankrike på
1870-talet, som genom skicklig bankpolitik i förening med gynnsamma
yttre omständigheter lyckades hålla sina oinlösliga sedlar föga under
deras värde i guld och därför även utan svårighet kunde återinföra
deras inlöslighet efter åtta år. Sverige är antagligen pappersmyntets
vagga, och dess skapare, den Palmstruchska banken, lyckades på två år
efter pappersmyntets tillblivelse, som daterar från år 1661, förstöra
dess värde, så att all sedelutgivning sedermera länge förbjöds bankens
efterträdare, riksens ständers bank. Exempel i stor skala bjöds
emellertid av John Laws världsberyktade »system» under Ludvig XV:s
minderårighet 1720, och verkningarna voro nu sådana, att
fransmännen ända till franska revolutionen fasade vid tanken på deras
förnyelse. Under mellantiden hade bl. a. vi själva haft och giort slut
på en pappersmyntregim, genom nedskrivning av myntenhetens värde
till hälften. Men allt det föregående ställdes i skuggan av franska
revolutionens pappersmynt, assignaterna, som också erbjuda det mest
gigantiska exempel historien känner före vår egen tid på varthän en
pappersmyntregim kan leda. Åtskilliga moment i dess historia ha
stor aktualitet den dag i dag.
Framför allt gäller detta den tjusning som ligger i själva det faktum
att man har fått en större mängd penningar. Hela
pappersmynt-oväsendet skulle sannolikt ganska lätt göra sig omöjligt, om det ej
hade denna oemotståndliga lockelse — sålunda en lockelse icke blott
för de vanstyrda staternas finansiella ledare utan också för de
mest aktiva och talföra samhällslagren. I en nyligen utgiven
avhandling, kallad Merkantilistiska banksedelteorier, har professor J. V.
Tallqvist i Helsingfors på ett högst intressant sätt visat, hur
sympatien för oinlösligt pappersmynt direkt härstammar från den
merkan-tilistiska åskådningens allmänna överskattning av penningens betydelse
för ett lands hushållning. Det var en »inflationistisk» tendens som
härskade då; och lika litet som i andra riktningar är merkantilismen
på denna punkt ännu den dag i dag övervunnen i allmänna
föreställningssättet. Penningmängdens ökning kännes alltså icke ens som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
