Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 25. 5. 1920 - »Oron på arbetsmarknaden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 DAGENS FRÅGOR
hällsåskådning. Åtminstone vad beträffar den tidens industriella
föregångsland, England, är denna uppfattning oriktig, det har ett
noggrannare studium av chartismen och övriga rörelser under de
oroliga årtiondena strax före 1800-talets mitt till fyllest visat. Det var
från chartisterna och deras föregångare, som Marx och Lassalle
inspirerades, och hela denna tid bär över huvud många drag som
likna vår egen, nu pågående, sociala revolutionsperiod. Den tidens
våldsamma sociala bakteriehärdar inkapslades så småningom på olika
sätt i samhällskroppen. På arbetsmarknaden övergick den sociala
revolutionen från upplopp, våldsamheter och mer eller mindre
ineffektiva sammangaddningar av förtvivlade och uppbragta människor
till den konservativa engelska fackföreningsrörelsen. På andra
områden segrade den också delvis och besegrades delvis genom den
självläkande kraft, som samhället dock besitter, alla pessimister till
trots.
När så den industriella revolutionen under århundradets lopp så
småningom gjorde sitt intåg i olika länder och medförde samma
sociala problem som i det victorianska Englands första årtionden, fanns
redan denna mönsterapparat för den nya industriarbetarklassens
inflytande på arbetsvillkoren, denna industriella demokrati på gott och
ont av helt annan effektivitet och anpassningsförmåga efter livets
realiteter än vad som numera går under denna modeetikett för
dagen. Den kopierades, men utvecklades också efter skilda nationella
betingelser i skilda länder och världsdelar; den infogade den
ursprungligen helt eller halvt revolutionära strejken i samhällssystemet och
lade den som officiellt erkänd grund för arbetsvillkorens reglering
med kollektivavtalet såsom den formella avslutningen på denna
kompromiss mellan en revolutionär metod och samhällets beståndande
krav.
Men intet står stilla här i världen; utilitarismens ideal, det
stationära samhället, är en dröm och icke en gång en vacker sådan;
nya jäsningsämnen uppkomma ständigt, och när de samlats i
tillräcklig mängd, komma nya sociala eruptioner för att återigen
efterföljas av de smältningsprocedurer, varigenom det ur samhällssynpunkt
absolut odugliga under kamp och strid kastas på slagghögen och
det för samhällsarbetet mera användbara omformas och kvarstannar.
Ett sådant jäsningsämne hade redan före världskriget verkat på
arbetsmarknaden och där stört lugnet efter den gamla
fackföreningsrörelsens införlivning med dennas normala organisation. Den gamla
engelska fackföreningsrörelsen, som uppkommit ur 1830—50-talens
sociala revolutionsperioder, hade grundat sin taktik, sin organisation,
sin samhällsuppfattning och hela sin verksamhet på arbetarklassens
upper ten, på de yrkesutbildade. Den vilade på stadiga
organisationer med höga avgifter, cementade samman genom en omfattande
försäkringsverksamhet och stora fonder, som medgåvo ordentliga
understöd, när stridens dag kom, samt med yrkesskickligheten som
mur mot översvämningen från mindre väl betalda arbetsområden.
Redan på 1890-talet skedde häri någon ändring, då efter den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
