Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kring det judiska problemet. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 HUGO VALENTIN
dendomens djupaste andar, accepterade ett både—och, därmed
skapande väl ej en lösning — vilka stora livsproblem kunna
väl »lösas»? — men ett drägligt modus vivendi. Dessa judar
ha visserligen under det gångna seklet som individer — icke
som kollektiv enhet — skänkt ej blott sina nya fosterland utan
även judendomen mycket av bestående värde. De kunde dock
icke förhindra, att den västeuropeiska judendomen i snart sagt
alla icke-antisemitiska länder hotades av en långsamt verkande
upplösning, en utveckling icke olik de svenska vallonsläkternas,
vilka länge generation efter generation bibehållit sin egenart,
men som i våra dagar äro på väg att försvinna som droppar i
det stora svenska folkhavet.
Då inträffade två händelser av epokgörande betydelse i
Israels historia. Som en reaktion mot judendomens
självupplös-ning och mot tidens judefientliga rörelser uppstod vid
århundradets slut i det antisemitiska Centraleuropa den zionistiska
rörelsen, som av sin skapare träffande betecknats som
»hemkomsten till judendomen redan före återkomsten till judarnas
land.» Samtidigt som zionismen — icke utan inflytande från
den engelska liberalismens eller rättare nonkonformismens
traditionella judevänlighet — lyckades överskrida den gräns, som
skiljer utopien från realpolitiken, grydde en ny dag för de
östjudiska massorna, som intill våra dagar levat och ännu till
största delen leva isolerade i den judiska medeltidens värld,
hämtande all sin andliga näring ur månghundraåriga judiska
codices. Medeltiden ilar mot sitt slut, renässansen har redan
brutit in — en religiös, nationell och kulturell pånyttfödelse.
Inom få årtionden skall den polska och ryska judendomen
ha inträtt i den nyare tiden.
Redan dominera den vaknande östjudendomens tänkare och
skalder den moderna judendomens hela andliga och politiska
liv. Det är dessa som framför andra känna sig som bärare
av den judiska framtiden, vare sig Israels andliga medelpunkt
framdeles liksom nu kommer att vila i Östeuropa eller i ett
under brittiskt protektorat återuppståndet Zion. De under
exilens abnorma förhållanden sekundärt förvärvade moraliska lyten,
som karakterisera de östjudiska massorna och som pläga
benämnas typiskt judiska, skola, så hoppas man-, sopas bort av
den judiska pånyttfödelsens vindar, liksom ghettojudens skygga
blick och böjda rygg icke återfinnas hos hans i frihet födda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
