Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kring det judiska problemet. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 HUGO VALENTIN
måga att gripa sinnena, än den gamla ortodoxiens pietetsfulla
vård av status quo eller den religiösa liberalismens
reformatoriska idéer.
Ur svensk-judisk synpunkt kommer en seger för denna
riktning att innebära en dom över den extrema form av
liberal judendom, som under judeemancipationens dagar vann
en fullständigare framgång i Sverige än någonstädes eljest i
Europa.
Begagnande sig av judendomens odogmatiska karaktär
lyckades denna tidstypiska riktning att, delvis med stöd av tendentiöst
valda citat, fabricera en judisk metafysik och sedelära, som
befanns förträffligt harmoniera med tidens religiösa och etiska
modeidéer. Judendomen framställdes nästan som en
kristendom utan kristologi: samma gudstro och samma upphöjda etik
som kristendomen, men ingen treenighet, ingen satisfactio
vi-caria, intet nattvardsmysterium. Men judendomen var och är
religion, »aandsliv», gemut, tradition, affektionsvärden, i
Östeuropa även nationalitet, men icke någon »lära». Många
bildade judar saknade också sinne för konfessionella frågor och
stodo därför oberörda och likgiltiga inför denna s. k. mosaiska
trosbekännelse. Andra åter fröjdade sig över att tillhöra ett
religionssamfund, som hyllade så upphöjda läror, och förklarade
sig vilja vara judar till religionen, svenskar till nationaliteten,
liksom problemet svensk och jude läte sig avfärdas med detta
eller andra slagord. Även kulten reformerades i samma anda;
i synagogorna i Stockholm och Göteborg ljuder svensk
psalmsång, ehuru utan den demokratiskt-unisona karaktär, som utgör
den lutherska gudstjänstens sublimaste moment, och även
»katolsk» körsång utföres, ehuru den i denna miljö förlorat
sin upphöjda prägel och snarast verkar profan opera. Men
karakteristiskt nog är det de gamla hebreiska sångerna, på
traditionellt sätt föredragna som en växelsång mellan
för-sångaren och församlingen, som ännu förläna denna
reformerade gudstjänst en säregen och gripande skönhet, vilken även
utövar ett mäktigt intryck på dem, för vilka dessa
lidelsefulla och innerliga melodier icke hava något av
affektionsvärde.
Skall den reformerade västeuropeiska judendomen icke urarta
till en abstrakt och blodlös deism i släkt med 1700-talets
rationalism, utan befruktande perspektiv, utan pulserande liv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
