Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kring det judiska problemet. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING DET JUDISKA PROBLEMET H55
måste den judiska historien liksom den judiska framtiden åter
bliva levande realiteter för den enskilde. En judisk frikyrka
på liberal-teologisk grund kan aldrig komma att leva länge, ty
den vilar ej på fördjupning av den egna arten utan på
imitation och betecknar ett otillbörligt förenklande av det
västju-diska problemet.
Men samma traditionalistiska åskådningssätt, varur detta
starkare hävdande av det judiska arvets förpliktelser framgår som
en konsekvens, förpliktar även de svenska judarna gent emot
det svenska och konstituerar så deras speciella situation i
världen såsom på en gång svenskar och judar, i obrottslig
solidaritet förbundna även med Sverige, där de redan i generationer
levat som fria svenska män. Svensk natur, svenskt folklynne
och svenskt kulturliv skola alltjämt forma barnens och
ungdomens själ, även om judendomen hos dem blivit en
upplevelse av livsavgörande betydelse; det svenska samhället och
den svenska staten skola de tjäna som vuxna med ej mindre
lojalitet och hängivenhet än de icke-judiska medborgarna.
Disraeli kände sig sannerligen icke som en främling i det land,
vars världsvälde han befästade. Och dock bekände han öppet
sin stolthet över sin judiska börd och sitt sympatifulla intresse
för sina rasfränders strävanden.
De gamla befolkningsteorierna, enligt vilka en ökning
axlandets folkstock ansågs såsom något i och för sig gagneligt
och som även åberopades såsom ett skäl för att tillåta judisk
immigration till Sverige, äro numera övergivna. Må vara att
judarna under Gustav III och även senare tillförde landet en
del utländskt kapital och merkantil begåvning, som kommit
riket till godo. Så betydelsefullt har detta dock knappast varit,
att ej deras invandring och existens i Sverige måste té sig som
en tämligen onödig tavtologi, om judarnas uppgift vore att
bliva som rikets övriga innebyggare. Snarast synes väl deras
riksgagnelighet inom vissa gränser ökas just genom den
olikhet, börden och det andliga arvet betinga, och den judiska
särartens eventuella försvinnande i Sverige torde alltså ej blott
ur kulturskyddssynpunkt kunna betecknas som en
nationalför-lust. Det är ju t. ex. möjligt, att Oscar Levertins bristande förståelse
för vissa alster av samtidens äktsvenska poesi berodde på hans
judiskhet och icke på hans egenskap av exklusiv storstadsbo.
Säkerligen skulle dock svensk kultur i detta ögonblick varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
