Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Dagens frågor 23. 8. 1920
- Sverige, Finland och Åland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 23. 8. 1920
Sverige, Finland och Åland.
Om någonsin en politisk motsats kan anses
förklarlig, är det väl den i fråga om Ålands framtida
ställning. Ingen rättvist dömande människa kan förundra sig över, att
man i Finland ogärna låter ett område gå ifrån sig, som i över hundra
år räknats ligga inom landets gränser och vars befolkning äger språklig
samhörighet med en stor del av den övriga befolkningen. Men lika
litet kan någon förnuftigtvis vänta, att man i Sverige skall slå
dövörat till för 24,000 svenskars enständiga och enhälliga önskan att få
förenas med det land som, lindrigt sagt, är det svenska huvudlandet.
På båda sidor tillkomma, dock förmodligen sekundärt, militära
hänsyn, som göra en dragning av gränsen väster om Alandsöarna
önskvärd för Finland på samma sätt som dragning öster därom är
önskvärd för Sverige. I senare fallet gäller det dock huvudstadens
omedelbara försvar. Huruvida Ålandssvenskarnas egen önskan att bli
rikssvenskar är berättigad, är kanske den fråga, där ett dylikt ömsesidigt
erkännande är svårast; men det förefaller dock, som om åtskilligt
talade för att överlämna omdömet härom åt denna befolkning själv.
Då sålunda obestridligen alla de tre i frågan intresserade parterna
i ovanligt hög grad måste sägas ha goda skäl för sin ståndpunkt, var och
en från sina egna förutsättningar, är det första man måste begära
ömsesidig hänsynsfullhet och tolerans i fråga om meningsskiljaktigheter.
Att underlägga meningsmotståndarna dåliga motiv är i ett sådant läge
ej blott tarvligt utan också enfaldigt, eftersom de subjektivt sett goda
motiven äro fullt tillräckliga att förklara saken. Häremot har
syndats på båda sidor, och värden ha därigenom skadats, som förtjänt
att bevaras. Men gjord gärning haver ingen återvändo, och det är
bättre att vända blicken framåt.
I ett hänseende kan man dock ej bjuda det förflutnas skuggor att
lägga sig. Det läge vari hela saken nu kommit är nämligen utan
all fråga en följd av det officiella Sveriges hållning emot Finland
1918. Officiellt svenskt understöd snart sagt i hvilken form som helst
åt de för svensk och västerländsk kultur kämpande skarorna i denna
kritiska stund skulle sannolikt ha gjort en lösning av Ålandsfrågan i
överensstämmelse med åländska och rikssvenska önskningar till en
given sak och under alla förhållanden ganska lätt ha försonat hela det
lagtrogna Finland därmed. Men det fick icke ske; vi hade en
regering, som var rädd för allt, utom för räddhågans följder, och en viss
historiens rättvisa ligger i att de, som då hindrade det rätta, nu
måste söka nå medlet på betydligt svårare vägar. Ansvaret kommer
att ligga tungt på deras axlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:37 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1920/0363.html
