Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Sverige, Finland och Åland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 DAGENS FRÅGOR
Då en lösning på basis av politisk och andlig samhörighet är
utesluten, kan man å andra sidan icke bestrida, att frågans behandling
inom Nationernas förbund på grund av dess nyss angivna natur har ett
ganska stort mått av principiellt berättigande. En uppgörelse genom
parternas godvilliga överenskommelse är numera svår att tänka sig,
och ingen användning av makt skall kunna giva den nya ordningen
nödvändig moralisk auktoritet. Däremot borde det vara möjligt för
alla parter att fmna sig tillrätta med en lösning, som fastställts av
en med objektivitet och ärlighet utrustad utomstående institution.
Onekligen kunde man ha önskat den sammanslutning det här gäller
större upphöjdhet över stundens och enskilda maktgruppers
intressen än den hittills lagt i dagen; men att den slutliga instansen blev
Nationernas förbund i stället för de segrande stormakternas råd var dock
en åtminstone formell framgång för de bärande krafterna i den
politiska utvecklingen. I själva verket ställes den nya internationella
rättsordningen här på ett av sina första och sannolikt ett av sina lättaste
prov; och ingen som önskar en lycklig framtid för mänskligheten
kan undgå att önska detta prov framgång. Skulle resultatet däremot
bli, att Nationernas förbund underläte att klart och tydligt lösa
realfrå-gan, hade därför också de människors farhågor i eminent grad
besannat sig, som frånkänt den nya organisationen varje värde.
Vilken utgång man från rikssvensk och åländsk synpunkt bör önska
det nu överlämnade målet och varför man bör så göra, torde ej
behöva ytterligare utvecklas här. Men däremot är det vissa moment
i förhållandet mellan Sverige och Finland samt särskilt det svenska
Finland, som i detta sammanhang förtjäna uppmärksamhet.
Det är sannerligen icke en »seger» över Finland, som vi här i
Sverige vare sig böra önska eller faktiskt önska. Tvärtom är Finlands
styrka från vitala synpunkter ett svenskt riksintresse. Detta land
innefattar Sveriges mest bestående insats utanför våra egna gränser
och är det för oss ojämförligt viktigaste värnet emot den
östeuropeiska okulturen. Så tillvida är det ej en fråga om etnografisk,
språklig eller ens allmänt kulturell överensstämmelse mellan Sveriges
och Finlands befolkningar, utan det gäller här en rent politisk
skapelse, staten Finland. T. o. m. som rent svenskfientligt — och ej ens
en sådan egenskap har tyvärr alltid varit så obefintlig som man
skulle önskat — har Finland genom själva sakens natur betydelse
för oss, så länge det ej blivit »ryskt. Och även från större
synpunkter kan man därför med någon möda förstå t. o. m. sådana
Finlandssvenskars ståndpunkt, som tagit sin regerings parti även i dess
olyckligaste mått och steg. De ha känt det som en plikt att stödja
staten Finland för att ge den nödig styrka emot dess yttre och inre
fiender.
Intet misstag kan därför vara större än den i Finland ej sällsynta
föreställningen, att rikssvenskt intresse för Ålands övergång till Sverige
skulle innebära likgiltighet för Finland, Det enda som saken
betyder är, att vi icke kunna upptäcka något gagn för Finlands
historiska uppgift i att det får hos sig fasthålla en ögrupp, som saknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
