Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Rekognitionsskogarna och skogspolitiken - Den politiska korruptionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 DAGENS FRÅGOR
kognitionsskogstorparna. Skäl både för och emot den ifrågasatta
besittningsformen kunna naturligtvis andragas, men till sin syftning är
Åbokommitténs förslag ett uttryck för den riktning inom svensk
skogspolitik, som tror, att en talrik, oberoende befolkning och skogsdrift
i stor skala långt ifrån att utesluta varandra äro varandras
förutsättningar. Mitt i all reaktionär romantik och allt motståndslöst
laisser äller beteckna detta och andra liknande försök löften om en
målmedveten, positiv svensk skogspolitik.
Det har alltid funnits två meningar om
samhällsutvecklingen, den ena att världen blir allt sämre och
sämre, den andra att världen blir allt bättre och bättre. I själva
verket kommer nog en tredje mening emellertid sanningen närmare
än båda de förra, den nämligen, att världen förblir sig tämligen lika.
Särskilt gäller detta om den politiska världen. Få saker ha varit
föremål för så mycket »reformer» som det politiska livet, på få
områden ha skenbart diametrala motsatser till den grad avlöst varandra,
och likväl nödgas lugna iakttagare allt mer konstatera, hur mycket
däri som trots allt förblivit detsamma under nya namn.
Det är lätt förklarligt, att detta framför allt skall gälla om
tendensen att missbruka statens makt till de tillfälliga
maktinnehavarnas privata vinning. Den politiska korruptionens historia sedan
historiens gryning torde ännu vara oskriven, men var och en som
studerat staternas utveckling inifrån torde kunna åberopa exempel
nästan Iran vilken tid han än sysslat med. I synnerhet gäller detta
sådana perioder som det organiserade enväldet under 1600-talet, »le
régime de Fordre», då alla samhällets krafter skulle inriktas med
tanke enbart på statsintresset, medan detta storslagna syfte i
praktiken nästan fullständigt visar sig förbytt i ett system för statens
exploatering i de maktägandes och deras parasiters intressen. En fransk
ekonomisk historiker, Germain Martin, säger i ett för några år sedan
utkommet arbete om statskrediten i Frankrike under Ludvig XIV,
att nästan enda sättet att hastigt förvärva förmögenhet var att ha
förbindelser med hovet. Mazarin, landets verklige härskare under den
unge konungens minderårighet, beräknas ha tagit in 25 å 30
millioner livrés (francs) om året på sina olika befogenheter, utan att ens
lämna en rads redovisning och samtidigt med att staten saknade
medel till de enklaste utgifter. Under Ludvig XIV:s egen regering blev
det något, men ej mycket, bättre. Den oerhörda makt som
koncentrerades i centrum giorde varje förbindelse med den mäktigaste till
en guldgruva, som också vederbörligen utnyttjades. Kungliga
kammartjänare, portvakter och lakejer lade grunden till
jätteförmögen-heter, köpte ämbeten och titlar samt gifte sina döttrar med hertigar
och pärer av Frankrike — ej i enstaka fall utan som en
normalföreteelse omfattande rikets förnämsta och mest oåtkomliga familjer.
De kungliga mätresserna blevo naturligtvis ej heller lottlösa; och när
konungens blivande gemål till vänster, m:me de Maintenon, fick
privilegium på en ny metod för masugnar eller hans älskarinna hertig-
Den politiska
korruptionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
