Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Fredskonferensens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 DAGENS FRÅGOR
tvivel råda. Rätten och Friheten ha varit de idéer, som de allt ifrån
krigets begynnelse med sällan svikande ihärdighet utpekat som sina
ledstjärnor. Konsekvenserna av ententedoktrinen drogos av
presidenten Wilson i hans fjorton punkter (talet av den 8 januari 1918)
och hans följande yttranden, och England, Frankrike och Italien
an-slöto sig formligen därtill. Det kan aldrig nog ofta och
eftertryckligt inskärpas, att Lansings not den 5 november 1918 — ett av
historiens mest förbindande dokument, i det att det var på dess grundval
som Tyskland nedlade vapnen — tillkännagav de allierade makternas
beredvillighet att sluta fred just enligt de i Wilsons nämnda
anföranden uttryckta villkor och principer (med två uttryckligen angivna
modifikationer). Om ej givet ord skall hava brutits på ett sätt, vartill
icke många motstycken lära kunna uppvisas, måste man alltså med
ord och vändningar lånade från de Wrilsonska talen kunna teckna
tillståndet i världen, sådant Pariskonferensen lämnat det efter sig.
Den opartiska rättvisa, som där skipats, har alltså ej gjort någon
åtskillnad mellan dem mot vilka segrarne önskat vara rättvisa och
dem mot vilka de icke önskat det. Det råder en rättvisa, som ej
har några gunstlingar och ej känner något annat rättesnöre än de
respektive folkens lika rättigheter. Ingen enstaka nations eller grupps
av nationer speciella eller separata intresse utgör grundval för någon
del av den träffade uppgörelsen, såvida den ej sammanfaller med
allas gemensamma intresse. Det har icke blivit några annexioner,
inga kontributioner, inga till straff ålagda skadestånd — annat än
den ersättning, som i överensstämmelse med den av de allierade
gjorda modifikationen pålagts Tyskland för all skada som genom
dess angrepp till lands, till sjöss och från luften tillfogats de
allierades civila befolkning och dess egendom. — Folk och provinser
överlämnas numera icke från en suveränitet till en annan av en
internationell konferens, de bytas ej bort som blotta lösören eller brickor
i ett spel, utan varje territoriell uppgörelse efter detta krig har gjorts
i vederbörande befolkningars intresse och för deras välfärd och ej
som en del av någon blott och bar reglering av eller kompromiss
mellan rivaliserande makters anspråk. Självbestämmanderätten är
nämligen nu icke blott en tom fras, utan en imperativ
handlingsgrundsats. Alla tydligt definierade nationella strävanden hava också
tillfredsställts, så långt det kunnat ske utan att införa nya eller
göra bestående gamla element av tvedräkt och antagonism till fara
för freden. Vad särskilt de koloniala frågorna beträffar, äro alla
anspråk i denna punkt fritt, vidsynt och absolut opartiskt
reglerade med fullt lika mycken hänsyn tagen till vederbörande
befolkningars intressen som till de pretenderande staternas billiga krav.
Nationernas förbund har skapats för att åstadkomma ömsesidiga
garantier för politiskt oberoende och territoriell integritet i lika mån
åt stora och små nationer. Så långt möjligt ha också alla
ekonomiska avspärrningar avlägsnats, och likställighet i fråga om
handelsvillkor har upprättats bland alla de fredsslutande nationerna. Inga
särskilda själviska ekonomiska sammanslutningar förekomma inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
