Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Den politiska korruptionen - Fredskonferensens eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 369
starka tillskottet av icke-politiker inom regering och högre
förvaltning som trots allt dylikt räddade England ur krisen. Det är alls
ingen tillfällighet, att just denna tid skall ha sett så mycket av
politikens allra smutsigaste sida, som vi strax skola se.
Fariseism är sällan en vacker egenskap, men det erkännandet bör
man väl dock ej undanhålla våra svenska politiker, att sådana saker
hos oss hittills varit jämförelsevis sällsynta undantag och att vårt
politiska liv i denna mening ännu så länge är jämförelsevis rent.
Undantag ha dock förekommit, såsom var man vet, och kanske t. o.
m. i något större utsträckning än var man vet; alldeles kan man ej
heller värja sig för intrycket, att deras antal befinner sig i tillväxt,
och krigstidens hushållning har även hos oss utgjort en ökad
påfrestning. Den relativa redbarheten hos våra politiker erkänd, kan
man dessutom ej återhålla en påminnelse om något annat som
likaledes bidrager att göra det politiska livet allt mer föraktat, nämligen
politikernas genomgående låga intelligens- och kunskapsnivå. I sin
mest etsande satir över människosläktet, fjärde delen av Gullivers
resor (resan till hästlandet), säger Swift, att jakthundar och andra
djur förstå att utvälja de bäst utrustade till sina ledare, medan
människorna anförtro ledningen av sina samhällen åt de mest föraktliga,
odugliga och fördärvade i sin krets. Klagomålet är alltså gammalt
och utsikterna till förbättring ej lysande, men detta gör det icke
mindre viktigt att man ser sanningen i ögonen.
Vad kunna vi då lära härav? Först det negativa, att det
demokratiska statsskicket har mindre skuld häri än man ofta tror. Detta
statsskick har i vissa hänseenden fördelat verkningarna över en
större krets, och den ställning som förr intogs av kammartjänare
eller kungliga älskarinnor tillhör nu folkets utkorade; men från
det icke-politiska folkets synpunkt är läget icke väsentligen vare sig
förbättrat eller försämrat. För det andra och egentligen viktigare
framgår också det positiva, att denna nästan ofrånkomliga tendens
blir långt farligare, ju större uppgifter och framförallt ju större
ekonomiska uppgifter staten tar sig. Det var under
merkantilis-mens allt omfattande statsverksamhet, oberoende av om den
utövades i enväldets eller i parlamentarismens namn, som hela landet
lades öppet för politikernas plundringar; och den nya
statssocialismen öppnar samma jaktmarker för dem, hittills med höjdpunkten i
krigets egendomligt socialistiskt kommunistiska ordning för
näringslivet. Det politiska livet skapar även i bästa fall en så ytterligt
otillfredsställande organisation, med så överhängande frestelser till
missbruk, att endast största möjliga begränsning i statens
verksamhet och särskilt i dess ekonomiska verksamhet kan rädda folket från
utsugning och förtryck. Det är fabelns lärdom.
Envar äger ju rätt att i första hand bli
bedömd efter de principer han själv uppställt som
sitt rättesnöre och det mål han utstakat som sitt. Om färgerna på
den fana, som segrarne i världskriget burit framför sig, kan intet
Fredskonferensens
eftermäle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
